Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Titta det spökar!

BOK Peter Ullgren: Herrgårdsspöken. Wahlström & Widstrand

Annons
Det knarrar till i trappen, ett isande kallt vinddrag drar genom rummet, ljuslågorna fladdrar till och nackhåren reser sig i givakt. Sinnena svallar, svetten springer fram i pannan och plötsligt skrider en vit gestalt, nästan genomskinlig, genom rummet. Gestalten som träder in i rummet kan vara välklädd eller bara iförd en tunn nattsärk. Det kan vara en man. Det kan vara en kvinna.
Gården är hemsökt. Det går ett spöke genom de svenska herrgårdarna.
Det övernaturlig, det som ligger bortom vår materiella värld av förnuft och logik, har alltid i alla tider lockat och fascinerat. Genom seklerna har spöken och andar från en annan verklighet fått fylla olika funktioner. Men det allra märkligaste är kanske ändå att en sjättedel av Sveriges befolkning tror på spöken. Idag. Här och nu. Tvåhundrafemtio år efter Upplysningen.
I ett försök att ta sin ganska besvärande mörkrädsla vid hornen har historikern Peter Ullgren gett sig i kast med företaget att studera de spöken som hemsöker landets herrgårdar, dess historia och skiftande manifestationer. Resultatet presenteras i boken \"Herrgårdsspöken\". Ett spöke är, enligt Nationsencyklopedin, \"den mest allmänna men också vagaste svenska termen för ett dödsväsen. Spöket uppträder inte med någon speciell avsikt utan nöjer sig med att manifestera sig genom oväsen eller genom att visa sig på kyrkogården e.d.\"
Peter Ullgren använder huvudsakligen historiska källor för sin framställning, men även hur fenomenet behandlats i filmer och press presenteras. Därtill kommer en del intervjuer och besök på hemsökta herrgårdar. Det är ett fascinerande material Ullgren grävt fram.
Här finns Vita frun, Pintorpafrun, Slottsfrun, sängspöken...
Överhuvudtaget är de kvinnliga spöken överrepresenterade. Men en blandning av fascination och förskräckelse tycks samtiden ha betraktat starka och självständiga kvinnor som föll ur samhällsramarna. Många av de kvinnor som senare blev till spöken och legender var under sin livstid änkor som fick reda ut och driva gårdens affärer efter mannens frånfälle.
Hennes namn var Beata Conradsdotter von Yxkull och hon levde mellan 1618 och 1667. Hon går än idag under namnet Pintorpafrun. Hon är urbilden för den onda och elaka slottsfrun som pinar och plågar sina anställda. Hennes make, Erik Gyllenstierna, avled 1657 och begravdes under stor pompa och ståt i Riddarholmskyrkan varefter liket transporterades till Bälinge kyrka för gravsättning. Nu blev Beata von Yxkull myndig för första gången i sitt liv. Före sin död hade hennes make påbörjat en omfattande ombyggnad av Pintorp i Sörmland, i Oppunda härad i Stora Malms socken. När sonen sedan tog över efter moderns döptes godset om till Eriksberg, vilket det heter än idag.
Berättelserna om Beata von Yxkulls tio år som härskarinna över godset är många och skräckinjagande. Hennes spökerier framstår vid en jämförelse som snudd på harmlösa. År 1815 visar sig Beata för hushållerskan Otillia Lindeblad, anledningen var att en tavla föreställande just Beata von Yxkull hade plockats ner inför en renovering. Hushållerskan var övertygad om att det nu skulle bli svåra och bistra tider på godset.
Så sent som för tre år sedan dök dessa historien och andra avsevärt mer utbroderade upp i Expressen. Problemet är förstås att den historiska sanningen var en annan. Peter Ullgren går igenom domstolshandlingar, samtida brev och inte minst Beata von Yxkulls egen dagbok. Slutsatsen är given. Den grymma Pintorpafrun var antagligen en mycket duglig och därtill gudfruktiga kvinna som skötte de ganska stora godsen mycket väl. Och det är främst där som boken \"Herrgårdsspöken\" blir riktigt intressant, i sprickan mellan myt och verklighet; mellan legend och historiska fakta.
Om Peter Ullgren har lyckats bli mindre mörkrädd, det vet jag inte. Kanske får hans hustru fortfarande gå runt och släcka alla lampor han tänt i hela huset. Men en spännande och fängslande bok har han skrivit.





Mer läsning

Annons