Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tre bröder - två för många?

Annons
Christian Holmén & Dick Sundevall
Tre bröder
Ordfront)

Diskrimineras män med invandrarbakgrund av svensk polis och domstol? Många debattörer och forskare anser det, nu senast juridikprofessor Christian Diesen i en diger rapport, \"Likhet inför lagen\".
En anhängare av slutsatsen är Dick Sundevall, medförfattare till Tre bröder. Som journalist har han bland annat meriterat sig genom grävandet i fallet Joy Rahman, hemvårdaren som dömdes för mord och satt åtta år i fängelse innan han beviljades prövning och friades helt av HD.
Av särskild betydelse är Sundevalls analys av begreppet \"indiciekedja\". När det saknas teknisk bevisning, och inga vittnen kan peka ut någon gärningsman, är det ändå fullt möjligt att dömas. Det räcker att olika indicier antaganden, hypoteser, delfakta länkas till varandra och pekar i en för polisen och åklagarsidan önskvärd riktning.
2-3 % är kriminologernas uppskattning av antalet som felaktigt sitter i svenska fängelser. Det blir 100-150 personer. Tillhör bröderna Özkan och Önder Yildiz denna grupp oskyldiga som dväljs bakom lås och bom? Det är bokens fråga och den besvaras efter 270 välmatade sidor av Sundevall med ett övertygat JA och av Christian Holmén med ett lite försiktigare ja.
Holmén, reporter på Expressen, är bokens huvudförfattare och fältarbetare. Han har, såvitt kan bedömas, gjort ett grundligare jobb än polisen och åklagaren tillsammans. Att han vid ett tillfälle blir kreativ i överkant och medelst dold mikrofon och bandspelare överträder lagens gräns är juridiskt olyckligt, men moraliskt begripligt. Till skillnad från de statsanställda tycks faktiskt Holmén drivas av sanningslidelse.
Mordet, som allt utgår från, begås vid midnatt den 26 februari 2002 på tunnelbanestationen i Rinkeby. Det är brutalt: elva skott, de sista från nära håll, mot offrets huvud. Den avrättade är 19 år med rumänskt och kriminellt påbrå. Misstankarna riktas mot familjen Yildiz, kurder från Turkiet. Motivet antas vara hämnd för en släktfejd som stegrats kvällen före mordet med en skottlossning mellan offret och yngste brodern Yildiz, den 17-årige men redan tungt kriminellt belastade Orhan.
Efter några veckor grips Orhan och äldste brodern Özkan. Önder, mellanbrodern, överlämnar sig frivilligt till polisen. De häktas alla tre, tillsammans med deras farbror Ara, en psykiskt sjuk heroinist som kommer att bli åklagarens \"motvilliga stjärnvittne\". Till de häktades skara förs även brödernas kusin.
Utredningen tycks ha gått vilse från början, delvis beroende på att medlemmarna i familjen Yilzig ljuger och försöker skydda varandra, delvis därför att polis och åklagare bestämmer sig för en hypotes, ett motiv; tunnelseendet. Därför avfärdas vissa vittnen som lögnare (dock utan att någon åtalas för mened) medan andra anses trovärdiga, bland dem besynnerligt nog Ara, som inte bara är i extremt risigt skick utan också ändrar sin berättelse hela tiden. För att rädda sitt eget skinn anger han de andra.
Vem sköt? Ingen erkänner, varför alla döms. För att han är äldst får storebror Özkan, 24, det strängaste straffet: livstids fängelse. Domarna överklagas, men fast Orhan inför sittande rätt erkänner att det var han som avlossade skotten, samt att Özkan och Önder inte befann sig vid brottsplatsen, fastställer Svea hovrätt domarna. Utom för Önder, vars straff skärps från åtta till tio år.
Det graverande för Özkan och Önder är att bägges mobiltelefoner befann sig i Rinkeby vid tiden för mordet. Detta faktum får även Holmén att tvivla, men han gräver vidare och finner ett slags förklaring. Själva hävdar de två bröderna, och det bekräftas av åtskilliga oberoende vittnen, att de mordkvällen befann sig i Gävle.
Rättsskandal och justitiemord är uttryck som bör brukas med måtta. Men om Özkan och Önder när nu nya fakta presenterats, Aras lögn avslöjats och femton nya vittnen tillkommit inte beviljas prövning i HD är det befogat att använda dem.

Mer läsning

Annons