Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tre systrar i konsten

Annons
I dag öppnas i Sundsvalls museum utställningen "Tre systrar". Utställningen visades först i den ryska byn Feropontov, därefter i Novgorod, Moskva och Sankt Petersburg. I Sveriges visades den första gången på Waldemarsudde i februari i år; därefter har den visats på Borås konstmuseum innan den nu kommer till Sundsvall. Turnén avslutas ui Finland.
Efter vernissagen på prins Eugens Waldemarsudde skrev Curt Bladh (24 februari i år) om "Tre systrar":
Syskonskap finns, mer en gemensam kvinnlighet i konsten; i övrigt är de mycket olika, kanske mer präglade av sina hemländer, Sverige, Finland, Ryssland, än någon gemensam konstsyn. Variationen är en tillgång.
Outi Heiskanens gamla träföremål förvandlade till konst. En märklig konstruktion som liknar en människa, en gammal kälke som blir en reseikon.
Irina Zatulovskajas oljemålningar på gamla träbitar och metall.
Lena Cronqvist stora flickporträtt och hennes små figurer i glaskupor.
Syskonskapet består i kvinnligheten. Alla varierar de den, det lätt mystiska hos Heiskanen, ikonbilderna som framträder bakom Zatulovskajas målningar, Cronqvist ständiga variation av flickor avlägsnade alla uttryck, försänkte i något som liknar apati.
Det är ingen konst som tar lättfärdigt på feminismen, det är långt från all slagordskonst. Här finns verkligheten bakom manifestationerna, en värld som förblir sig själv.
Lena Cronqvist är den mest utpräglat kvinnliga. I hennes bilder finns enbart kvinnor, ofta unga flickor. Ofta badar de, ute i havet eller i balja; flera av hennes små figurer sitter i sådana baljor. Som är vattnet ett slags psykologiskt element; avklädda blir de den rena kvinnligheten.
Samtidigt är de mycket distanserade. Här finns litet av liv. Ibland liknar de dockor.
Outi Heiskanen är den mest svårplacerade på en kvinnlig skala. Hon tycks mer intresserad av att finna nya uttryck och nya former. Hennes trästycken är de mest fascinerade, mer än hennes bilder.
Irina Zatulovskaja tycks måla en fattigdom. Att hon väljer gammal trästycken och buktiga metallskivor att måla på blir som en bild av ett Ryssland präglat av fattigdom, från tsarens till glasnost och den postkommunistiska demokratin.
På så vis, genom sina skilda uttryck, blir de tre avdelningarna, i var sitt rum, Cronqvist i det största, prinsens gamla ateljé, ett slags samtal mellan de tre, systrar eller inte, kvinnor, men framför allt konstnärer.

Mer läsning

Annons