Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

TV: Barn lär konst via konstnären

/

Sundsvallsfödde keramikern Emil Österholms robotskulpturer har blivit ett begrepp.

När Lövhyddans förskola i Granloholm ville ha en skulptör på besök var valet lätt.

Annons

Alla barn målar och pysslar. Men att vuxna ger dem professionellt utförd konst som förlagor och inspiration är ovanligt.

När Lövhyddans förskola tittade närmare på skulpturen "När skönheten kom till byn" i Granloholms centrum och skrev en saga om den dök det upp robotar och monster i sagan. Nästa idé blev att se konsten hos Sundsvalls museum, bland annat Emil Österholms robotskulpturer.

– Vi samarbetar med museet så vi kan vara där en gång i månaden. Bland annat har vi sett Carl Frisendahl-utställningen, säger pedagogen Helene Arnfridsdotter.

Barnen har tecknat av konstverk från museet och från konstbilder, och ännu ett steg i deras konstupplevelse är att få träffa en riktig konstnär. Efter mötet med robotskulpturerna tog man kontakt med Emil Österholm, som i går byggde en keramikrobot med barnen.

Han går Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg men flyttar efter jul till Oslo för att vidareutbilda sig. Just nu är han hemma på julsemester.

Barnkanalens "Folkoteket" följde honom nyligen i ateljén och programmet tv-sänd i januari. Men han besöker sällan förskolor.

– Tyvärr, för det är fantastiskt att få göra det. Under min egen uppväxt saknade jag att få kulturen personifierad, att få se att en konstnär är en vanlig människa, säger Emil Österholm.

Själv har han byggt glada, roliga keramikrobotar och -maskiner i fem år. Han ville bygga i lera och de här figurerna var lagom komplicerade tekniskt. Även nu, när han sysslar med annat, har han alltid en robot på gång i verkstan.

Nu sätter han samman en robotkropp av de kvadrater barnen gjorde i går. Han formar rörben och trattöron och modifierar barnens bidrag - ögon, munnar, läppar, tänder och kinder - som han sedan hittar placeringar till på roboten. Det blir ju så mycket mer riktig skulptur när någon som verkligen kan arbetet leder det.

– Det här är ingen gullighetsgrej. Vi vill utöka barnens erfarenheter av konst och skulptur, och de är jätteintresserade. Till exempel Baquer ser skulpturer överallt numera, säger Helene Arnfridsdotter och berättar också att en pojke i gruppen tog med sin mormor tillbaka till museet efter barnens besök och visade runt henne i Frisendahl-utställningen.

– Vi snävar lätt in barnens värld och tänker att det där är för vuxna, det där är för svårt och det där innehåller svåra ord. Men det är ju vi som ger dem deras ord och begrepp, säger Helene Arnfridsdotter.

Annons