Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Updike skildrar småstadssex

John Updike: Småstadsliv
Översättning: Leif Janzon.
Forum

Annons
Någon gång har John Updike lämnat sin värld men alltid återvänt. Bland de vita villorna, de små städerna och de ansedda universiteten, med New York skymtande i fjärran, på den amerikanska östkusten är han hemma. Han är den amerikanska medelklassens krönikör, avlyssnare av vardagssamtal, intim fönstertittare, observatör vid nyckelhålet.
Denna värld har han skildrat i en rad romaner, en litterär gobeläng av amerikanskt liv, skuggat och belyst av tidens gång som i de fyra romanerna om Haren, Harry Angstrom, ofta mer eller mindre oberört av tiden och världen. Något av detta finns i den roman som i dag kommer på svenska, \"Småstadsliv\". Ett och annat namn ur historien Eisenhower, Johnson, Edward Kennedy skymtar förbi, datautvecklingen är en röd tråd. Men mest håller sig Updike inomhus till en början i köket, sedan vardagsrummet, oftast och till sist nästan besatt i sovrummet.
\"Småstadsliv\" berättar, med Owen Mackenzie som romanens prisma, om ett stycke småstadsliv, parties, litet skvaller, karriärer som går upp och ned, mest om diverse äktenskapsbrott. Enligt det förbiglidande modet röks det en del marijuana, sniffas kokain men framför allt handlar det om sexualitet.
Owen var en gång en halvt bortkommen tonåring, fumlig i kontakter med flickor, mer begåvad än charmig. Efter en och annan flickvän gifter han sig med professorsdottern Phyllis, ämne till en framstående matematiker, medan Owen lämnar räknestickan och satsar på datamaskinen. Efter en tid på IBM öppnar han och vännen Ed eget i en liten stad långt från det mesta men en bra plats att bygga upp en datafirma på.
Så går livet vidare. Äktenskapet avsätter barn men också en allt större tomhet, dock belyst av Phyllis och Owens kärlek till varandra. Mer av sexuell undernäring än kärlekslöshet börjar Owen en systematisk karriär som äktenskapsbrytare. Hur det går till för det mest förekommer han i handlingen som en bortkommen fumlare, snäll intill menlöshet är svårt att förstå. Men det roar Updike att berätta sådant.
Han livas av det intima. Här gör romanen besök både på toaletten och under det äktenskapliga täcket. Där och i diverse andra sammanhang baksätet på en bil, ett avsides beläget motell, ett stängt rum i det fabrikskontor där Owen tjänar pengar och Ed försöker äta sig till döds travar berättelsen omkring. Det som ett slag såg ut som en bredbild av småstadslivet antar snart nyckelhålets storlek.
Updike älskar sådant; han blir förtjust, hans berättelse får spänst och mjukhet ju intimare berättandet blir. Och här tillåter han sig att ogenerat rota omkring i Owens äktenskap, otroheter och till slut hans olyckor.
John Updike är dock ingen moralist. Han skildrar, dömer aldrig; vad Owen gör när Phyllis inte är närvarande är, tycks Updike (om det nu finns någon eftertanke) mena, vad varje karl skulle göra om tillfälle gavs.
Det tråkiga är att småstadslivet därmed reduceras till Owens sexliv. Och både hans och Updikes besatthet vid detta Owen som utövare, Updike som skildrare gör att andra hälften av romanen tycks gå på tomgång. Det blir lika trist som småstadslivet.
Kanske är det meningen; i så fall har Updike skrivit en kongenial roman.
Och som vanligt skriver han med utsökt känslighet, förfinat mån om alla detaljer och på ett språk lika vackert som välputsat.

Mer läsning

Annons