Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad betyder egentligen röd?

/


SPRÅKKRÖNIKA

Se framför dig en röd sak. Vad som helst som är rött. Titta närmare på färgen, den röda, hur ser den ut? Låt mig gissa att den drar åt blod, brandbilar eller jordgubbar. Sedan tänker du på rött vin, rött hår, en röd sten, en röd solnedgång. Är de ens röda? Vad betyder egentligen röd?

Annons

Det är nästan omöjligt att med ord definiera vad rött, blått eller gult är. I Svensk ordbok förklaras gult som färgen på äggets innersta och blå som färgen på en klar himmel. Men det täcker knappast in allt som vi skulle kunna kalla gult eller blått. Vi får inte veta var gränsen går mellan gul och orange.

När jag bodde i Sandviken som barn hade vi en brandgul liten Renault. Det dröjde länge innan jag förstod att brandgul oftast ses som en synonym till orange. Jag föreställde mig brandgul som en egen färg, mitt emellan orange och gul.

Antalet nyanser är förstås obegränsade, och det samma verkar gälla för människors lust att hitta på nya färgord. Vi tar gärna hjälp av naturen: roströd, isblå, smaragdgrön, smörblommegul. På den svartvita tevens tid målade sportkommentatorn Bengt Grive konståkningstävlingarna med egensinniga färgord: mörkvit, svartrosa, spaljégrön och grisskärsgrå.

Inredningsindustrin krystar kreativt fram färgnamn som kan tänkas tala till vår sinnlighet och köplust. Angora, bergsklippa och ingefära; papyrus, portabello och rauk; snäckskal, skogsstig och älvdans. Där har du några olika nyanser av beige hos en stor färghandel.

Ibland slår nyansord igenom och blir etablerade: turkos, korall, lime, cerise. (Säger förresten någon cerise längre, eller stannade det ordet kvar på åttiotalet? Och gredelin, fick det en dödlig tantstämpel av Elsa Beskow?)

Rimligen kan man på alla språk tala om hur många nyanser som helst. Men det finns forskning som visar att språk normalt har ett antal grundläggande färgord, som övriga nyanser kan sorteras in under. På svenska skulle de vara vit, svart, röd, gul, grön, blå, orange, lila, rosa, brun och grå.

På vissa andra språk täcker tre eller fyra färgord in hela spektrumet. Språket ejagham (delar av Nigeria och Kamerun) behandlar svart, grön och blå som nyanser av en enda färg, medan gul och röd är nyanser av en annan. Just blått och grönt har många språk ett gemensamt ord för. Ryskan däremot har fler grundläggande färgord än svenskan. Där finns ett ord för ljus, blek blå och ett annat för stark, mörk blå, utan något övergripande färgord som inkluderar båda.

Sedan har vi all metaforisk användning av färg och färgord. Temperatur, ondska, kärlek och lugn, allt kan kläs i färg. På svenska blir du grön av avund. På arabiska har du då ett blått öga.

Färger är på samma gång vardagligt självklara och mystiskt ogreppbara. På samma gång strikt naturvetenskap och personlig upplevelse. Ljus med olika våglängd, tankar som svindlar.

Läs fler språkkrönikor av Hanna Lundquist!

Mer läsning

Annons