Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad svenskarna fick veta om Kristallnatten

/
  • Tyskland 10 november 1938, morgonen efter Kristallnatten: en brinnande synagoga i Berlin, krossade fönster på en judisk affär.

Ny skrift karlägger tidningars protest, liktgltighet och medlöperi
BOK
Göran Leth: Kristallnatten i svenska dagstidningar.
Forum för levande historia/skriftserie 1:2005

Annons
I gryningen den 10 november 1938 var Tyskland förändrat; bilden av det gamla kulturlandet skulle aldrig mer bli vad den varit.
Den natten genomförde den regim som härskat i landet sedan 1933 sin första stora attack mot den del av befolkningen som inte längre var önskvärd, och några år senare mer eller mindre skulle utrotas. Kristallnatten, som denna natt kom att kallas, visade för omvärlden att Hitlers nationalsocialister menade vad ledaren skrivit i sin enda bok, "Mein Kampf" drygt ett decennium tidigare.
Nazistisk antisemitism hade genomfört sin första stora pogrom.
Efter kriget, när nazisterna var besegrade, var en vanlig ursäkt för omvärldens undfallenhet att "vi visste inget". Som skulle trakasserierna och Kristallnatten genomförts i hemlighet, utan internationell insyn. Ursäkten är ihålig och felaktig.
Inte minst det neutrala Sverige skyddade sig bakom detta "vi visste inget". Hur fel denna hållning är visar Göran Leth i en liten skrift från Forum för levande historia, "Kristallnatten i svenska dagstidningar". Leth har läst läggen och funnit inte bara information utan också skilda sätt att förklara, eller till och med ursäkta, tysk antisemitism. Det är ingen uppbygglig läsning; en och annan tidning har ett mörkt förflutet att förklara.
"Sju synagogor i brand i Berlin. 5000 judar anhållna av polisen i Wien. Judiska affärer och kyrkor förstöras över hela Tyskland. Våldsam hetsaktion." Så skrev Eskilstuna-Kuriren, E-K, redan den 10 november, då nyheten om Kristallnatten ännu inte nått omvärlden.
"Rashatet firar orgier över hela Tyska riket. Judarnas gudstjänsthus ha nedbränts, deras butiker förstörts och plundrats", rapporterade Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, GHT, 11 november.
De två tidningarna skiljer sig från de övriga, i november 1938 och uinder hela kriget som följde året därpå. I E-K och GHT hade nazismen sina hårdaste svenska krirtiker. GHT:s berömde chefredaktör Torgny Segerstedt har blivit symbolen för denna antinazism, Eskilstuna-Kurirens chefredaktör J A Selander närmast okänd utanför tidningskretsar; först i dagarna har hans insats uppmärksammats, med en staty vid tidningshuset och en gata som bär hans namn.
Göran Leth har undersökt rapporteringen om Kristallnatten i tio svenska tidningar och funnit ett mönster
Fyra tidningar protesterade mot de nazistiska övergreppen på judar, förutom E-K och GHT Social-Demokraten och kommunisternas Ny Dag. Som likgiltiga, mer eller mindre ointresserade av den tyska verkligheten, karakteriserar han det konservativa Svenska Dagbladet, de två liberala tidningarna Dagens Nyheter oich Göteborgs-Posten och Per Albin Hanssons gamla tidning Arbetet. Två tidningar anpassade sig enligt Leth till den tyska utvecklingen, den liberala Stockholms-Tidningen och det bondeförbundet närstående Skånska Dagbladet.
Synen på nazistisk antisemitism, övergrepp och terror mot judarna i Tyskland (och Österrike) följde således inga partilinjer. Liberala tidningar var både engagerade motståndare och mer likgiltiga Var socialdemokratiska Arbetet mer eller mindre likgiltigt var Social-Demokraten påfallande engagerad i motståndet. Leth förklarar det med tidningens chefredaktör, Zäta Höglund som inte gärna gick regeringens ärenden, hellre markerade sitt avstånd till det parti han tillhörde. Tidningen lät rent av judar framträda och föreslog inrättandet av en internatskola för judiska barn från Centraleuropa.
Hur tidningarna förhöll sig till den tyska antisemitismen visade sig inte bara på ledarplats utan lika ofta i rena nyhetstexter, både i sättet att rapportera om händelserna i Tyskland och i själva språkbruket. Dagens Nyheter skrev om "en icke arisk dam" som anlänt till Trelleborg, Svenska Dagbladet använde uttryck som "judehänder". Göteborgs-Posten rapporterade om propagandaministern Goebbels påståenden om att en judisk anställd i en butik "lagt sig till med juveler till ett värde av omkring 1,13 milj mark som han tagit ur affärrens kassaskåp". När Arbetet rapporterade om att judiska poliser placerats som vakt utanför det tyska konsultatet i New York illustrerades artikeln med en uppenbart antisemitisk teckning.
De likgiltiga, enligt Leth, manade till återhållsamhet i umgänget med andra regimer; att den svenska regeringen på något vis skulle protestera mot eller öppet kritisera övergreppen på judarna ansågs olämpligt och olyckligt. och liberala Falu-Kuriren skrev i mitten av november att "i allmänhet är man överens om att avvisa varje import av judar".
Den svenska neutralitetspolitiken hade stöd långt innan den sattes på prov under krigsåren. med några undantag, främst GHT och E-K.
Den stora efterrationaliseringen "vi visste inget" slår citat i Leths lilla skrift grundligt hål på; möjligen gällde det att läsa "rätt" tidning.
"Ytterligare 1000 judar till koncentrationsläger", rapporterade GHT 14 november, två dagar senare: "Judar sändas hem som lik från koncentrationslägren". Viktigt var också ordvalet. I motsats till andra tidningar skrev Eskilstuna-Kuriren inte "judebutiker" utan "judiska butiker", tidningen använde inte den nazistiska omskrivningen "skyddshäkte" utan skrev att judar arresterats.
Den bittraste kommentaren stod förmodligen att läsa i Torgny Segerstedts Idag-spalt i GHT 11 november:
"På många håll kommer man att tycka att folkets framfart varit käck och berömvärd, på andra rycker man axlarna: tyskarna får väl misshandla sina judar."
Han visste nog inte hur väl han beskrev den svenska hållningen, för flera år framåt; först när de allierades trupper öppnade koncentrationslägren och gaskamrarna vaknade en verklig antinazism till liv i Per Albins neutrala Sverige.
Men medan andra blundade, vände bort blicken eller till och med nickade bifall fanns motståndare, egensinniga och envisa, Segerstedt i Göteborg, Selander i Eskilstuna och i Stockholm Ture Nerman. För många tidningar betydde Kristallnatten för 67 år sedan en besvärande skamfläck, svår att tvätta bort.
Göran Leths skrift är upplysande och skrämmande. Forum för levande historia kompletterar den med en utställning om hur "Sverige var delaktigt i Förintelsen", inte aktivt men med ointresserad likgiltighet.

Mer läsning

Annons