Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vägen hem till ett bättre liv

På 1840-talet höll Sverige på att supa ihjäl sig. Men till en och annan by kunde det komma en bättringsförkunnare, en väckelsepredikant, som vände den onda cirkeln. Om detta handlar sommarteatern Vägen hem, som om en knapp månad har premiär i Loböle mellan Matfors och Stöde.

Annons
Det fanns en tid i Sverige då tjänstefolk fick betalt i sprit. Då superiet var på väg att knäcka hela svenksa folket. Då skillnaden på rik och fattig inte bara var ekonomisk utan också politisk. Och då ingen annan än prästen fick tolka Guds ord.
Den moderna vågen av historieintresse i Sverige har hittills mest svept fram över medeltid och stormaktstid. Till tidigt 1800-tal har den ännu inte hunnit. Musikalspelet Vägen hem, som speglar verkliga händelser i Loböle under den tiden, blir en förlöpare. Ur misären föddes nämligen tvillingarna nykterhetsrörelsen och väckelserörelsen.
Många av personerna och händelserna i spelet är hämtade ur verkligheten. Till Loböle kommer Back-Per, baptist och evangelist - eller bättringsropare som det hette då.
Vi försöker skildra människorna i Loböle och Stöde och vad som hände med dem. Back-Per är också en betraktare, som först ser efter hur det står till och sedan försöker hitta vägar att närma sig folket, säger regissören Kärstin Leander.
Manuset är skrivet av Kerstin och Inger Hultin och bakom pjäsen står Stöde teaterförening, studieförbundet Bilda, Ånge Kabaré, Stöde Baptistförsamling och Sågvikens bygdegårdsförening. Musikansvarig är Hartvig Gjesdahl - och musiken spelade en stor roll i väckelsen.
Bättringsroparnas sång och sätt att tala gjorde att de fick människor med sig. De talade till folket, inte över deras huvuden, säger Kärstin Leander.
Förberedelserna går nu in i slutskedet inför premiären den 18 juni. Den cirka 60 man stora ensemblen har repeterat gruppvis och tillsammans under lång tid. Ungdomar har läst in sig på historien i ett speciellt läsprojekt.
I sin verkstad ett stycke från spelplatsen arbetar konstnären och just nu scenografen Lotta Friberg Larsson. Hon färdigställer en predikstol, vars baksida är ett stycke lönnkrogsinteriör. Hon gör också stolar med en vapenprydd sida för sockenstämman och en murrigare baksida för kroggäster.
Scenen växer nu fram vid Stödesjöns strand nedanför Sågvikens bygdegård. Gården är lämpligt nog ett gammalt baptistkapell, och sågen som en gång låg här förekommer också i handlingen. Fyll-Erik var en av de olyckliga som hamnade i spritens klor, och hans son gick i faderns fotspår och förolyckades i sågen, berusad. Vägen hem är kantad av både mörker och ljus.
Vägen hem spelas under juni och början av juli. Samtidigt hålls utställningar i Stöde, som alla berör 1800-talet eller berusningens demon: Mexicos sniffande gatubarn, Vägverkets nollvision och skolbarns efterforskningar kring 1800-talets kläder, seder och bruk.
Kärstin Leander ser i spelet också paralleller till vår tids alkoholdebatt. Även i dag växer supandet och spriten blir allt mer lättillgänglig.
Vi talar bara om priset. Men förr kunde en god talare få folk att ändra attityd fast spriten var lika tillgänglig. Kanske kan vi också påverka folk till att ändra attityd, säger hon.

Mer läsning

Annons