Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Var är brudarna?

/

Varför vill så få kvinnor skriva kulturkritik, undrar Gunilla Kindstrand.

Annons

Jag vet att rubriken låter som en chipsreklam, men frågan är ärligt menad: Varför är det så få kvinnor som vill skriva kulturkritik?

I några få veckor har jag varit kulturchef på Mittmedia. Under den här tiden har jag fått närmare 20 erbjudanden från frilansare som vill vara stadiga medarbetare på Mittmedias kultursidor och sajter. Alla utom två är män.

På de fasta redaktörstjänsterna på Sveriges kulturredaktioner sitter numera fler kvinnor än män. Den osäkra och konkurrensutsatta frilansrollen är däremot inte alls lika attraktiv.

För några år sedan pågick en ovanlig debatt om kvinnor, kultur och rollkonflikter på diverse bloggar och tidningssidor.

Lisa Irenius (då redaktör på Upsala Nya Tidning) frågade sig om kvinnlig frånvaro i kulturvärlden berodde på att "vi är alltför upptagna med att vara mammor, fruar, duktiga och som det förväntas – det vill säga konforma snarare än originella?" Irenius fick några riktigt intressanta mothugg, bland annat av kritikern Therese Bohman som menade att allt för många kvinnor verkar utifrån erfarenheten av att vara just kvinna, och önskar sig kvinnliga förebilder som "skiter i hela den grejen".

När jag idag söker bland bloggar och sajter efter kvinnor som vill formulera sig om konst och kultur, så hittar jag förbluffande många "egna rum" som verkar ha fördragna sammetsgardiner och schäslong, dit skribenten gått för att vila sig från resten av världen, familjen, debatten.

Jag tror att det säger något om att somliga roller kan upplevas som svåra att kombinera.

2010 gjorde myndigheten Konstnärsnämnden en undersökning av de sociala och ekonomiska villkoren för svenska konstnärer. Konstnärsrollen har ju en del gemensamt med frilanskritikerns. Inte minst oregelbundenheten i arbetstid och inkomst. Det mest intressanta stycket i undersökningen handlar om konstnärernas familjesituationer. Manliga konstnärer har fler barn än svenska män i genomsnitt. Men kvinnliga konstnärer är oftare barnlösa än övriga svenska kvinnor. Och det säger definitivt något om att somliga roller är svåra att kombinera.

Men världen rör sig och vi med den.

Så se följande som en gammal hederlig kontaktannons.

Sökes: Kvinna med intresse för kultur, konstnärliga uttryck och kritiskt tänkande. Ålder har ingen betydelse, men du får gärna ha erfarenheter av livet utanför de största städerna. Svar till denna tidnings redaktion.

Mer läsning

Annons