Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Var finns den vishet vi förlorat till kunskap?

/

Annons
\"Var den kunskap vi förlorat till informationen ?\", frågade en gång poeten
TS Eliot. Kanske borde man på nytt börja söka visheten i den europeiska
filosofi som vuxit fram under tvåtusenfemhundra år, anser filosofen och
författaren Gunnar Adler Karlsson, som till den västerländska tankens ära
skapat en liten \"filosofisk park\", Belvedere di Migliara i Anacpari, på en
av de vackraste öarna i världen.

För första gången fick jag själv tillfälle att besöka den filosofiska parken
i sommaren 2005, med Gunnar Adler Karlsson som kunnig guide. Han menar att
de ord som en gång läsas på Apollotemplet i Delfi av Delfi ( c:a 600 år f Kr) med rådet \"känn dig själv\" är en kärnpunkt i Västvärldens vishet. Känn
dig själv ! är det klokaste råd som mänskligheten någonsin fått, säger han.
Men följer vi rådet ? Eller struntar vi i det, när vi ger oss ut för att
jaga föda eller karriärer.

När man kommer hem, trött och utkörd efter sitt arbete, är det förstås
mycket lättare att bara trycka på en TV-knapp och börja glömma eller drömma,
än att anstränga sig med tänkande.

Allvarligt talat, har vi inte i vår kortsynthet glömt bort att följa det
kloka rådet från Delfi, och det så rejält att vi också glömmer att vi
faktiskt lever under falsk artbeteckning, frågar han mig.

I dagens värld, med atom-, biologiska och kemiska vapen vars krafter kan hot
att utplåna människosläktet, måste vi lära oss att kontrollera både
hjältarna och vår överdrivna hjältedyrkan.

Två sentida \"hjältar\" som både drömde om monoteisk allmäktighet, hette
Stalin och Hitler. För miljoner kommunister som hoppades på en utväg ur
fattigdomen, blev Stalin av förklarliga skäl en hjälte. Det blev också
Hitler för sina nazistiska anhängare i arbetslöshetens kaotiska Tyskland.

Om man allför mycket tror att Gud skapade människan till sin avbild ( Första
Mosebok 1:27) kan man allför lätt förvandlas till en självupptagen demon
eller djävul enligt Adler Karlsson Därför anser han att en sådan
fundamentalistisk tro farlig. Hur mycket än tanken på att vara en avbildning
av något gudomligt tilltalar vår fåfänga.

Tveklöst känns det behagligt att föreställa sig att man har skapats till
Guds avbild. Mindre roligt är det att få höra att man bara är en droppe i en
oändligt ocean som Thales från Miletues hävdade. ( cirka 624 546 f Kr ).
Medan Moses smickrade oss, hade Thales en mer jordnära uppfattning. Han
hävdade att människan, som allt annat, är skapad ur vatten.

Gunnar Adler Karlsson menar att se sig själv som gudlik är ett tecken på
mänsklig fåfänga och en farlig form av övermod vilket bland mång andra
Euripides varnade för. Däremot är det inget fel att den vetenskapligt
tänkande människan, förutsatt att hon verkligen är ärligt vetenskaplig, står
fast vi sin känsla av ödmjuk vördnad inför skapelsen.

Hon vet också att bakom all hennes kunskap och bakom alla hennes svar gömmer
sig alltid ännu ett \"Varför\". På vilket hon bara kan svara: \"Jag vet inte,
än!\" I vad expanderar, till exempel, vårt universum ? Och vem skapade
vattnet ?

Människan, människonaturen, har inte förändrats mycket under de senaste
tretusen åren. Det enda som förändrats, och som leder till framsteg, är våra
ständigt förbättrade redskap. Och nästan alla våra förbättringar av
instrument är följden av krig som redan Herakleitos ( 540 470 f Kr )
hävdade i tesen att \"Kriget är alltings fader\"

När Herakleitos betraktade historien fann han att det var de onda asvikterna
bakom kriget som skänkte oss våra framsteg, och som han nyktert konstaterar,
\" det har gjort en del till gudar, andra till människor, och förslavat vissa
medan de låtit andra vara fria\" Normativt låter detta förfärligt ! Men är
det, eller är det inte analytiskt riktigt, frågar mig Adler Karlsson.

De tre huvudorsakerna till krig var enligt Thukydides \"fruktan, ära och
egenintresse\" Förvisso finns det en lång historisk tradition av högeligen
berättigad fruktan, en som leder fram till de fasansfulla brott som begåtts
i vår tid av t e x Leopold II i Kongo, Stalin i Ryssland, Hitler i Tyskland,
Idi Amin i Uganda och Mao i Kina. Kanske har vi ett medfött behov av makt,
till och med för att döda vår broder, för att bli nummer Ett, bara för att
vinna största möjliga ära.

En individ kan avlägsa sig från sina ideal, till och med avlägsna sig långt.
Men han kan inte leva utan dem. Det kan inte heller samhället. Lägger vi
inte några moraliska band på vår kamp, varnar mig Gunnar Adler - Karlsson
mig från att Dostojevskijs ord kommer att besannas. Denne hävdade \"att kalla
människan för besitalisk var en förlolämning mot djuren\". Då anser han att
det är bättre att följa Sofokles råd ( C:a 497 406 f Kr) att det är bättre
att förlora med hedern i behåll än att vinna ohederligt.

En filosof som kände sig som en medborgare i världssamhället var Sokrates (
470 399 f Kr) Han ville förstå alla. Men inte ens han kunde föreställa sig
hur oändligt svårt det är att ens känna sig själv. Motiverad av sin enorma
respekt för kunskap ifrågasatte Sokrates visheten hos dem som styrde Athen
på sin tid. För sina åsikter dömdes han till döden. Genom sin död skapade
han den första systematiska europeiska filosofin genom sin lärjunge Platon,
och senare genom Aristoteles.

Platon ( 427 347 f Kr) menade att till dess statsmanastorhet förenas med
vishet kommer samhällen inte att kunna undgå det onda, och inte heller
människosläket som helhet. Kanske kan det förklara varför Lenin, Hitler och
Stalin fick makten i stället för de goda härskare som förenade Platons
storhet och filosofiska vishet ?

Till skillnad från vad vi gärna vill tro om vår västliga demokrati, fann
Aristoteles (384 - 322 f Kr) att det aldrig har funnits någon stabil
idealisk författning, giltig för alla civilisationer. Tvärtom fann han en
evig växling mella olika politiska styrelsesätt.

Gunnar Adler Karlssons park är väsentligen en park för politisk
filosoferande, men de många och välvalda citaten från olika filosofer som
täcker hela parken sträcker sin ända fram i vår tid, ger stora möjligheter
till andra filosofiska reflektioner. De som besöker den filosofiska parken
får rika tillfällen att stimuleras av både Capris oerhörda skönhet, och av
idén att försöka leva upp till det delfiska idéalet \"att känna sig själv\".
Förvisso måste det vara bättre att vara en otillfredställd Sokrates än en
belåten gris.


Mer läsning

Annons