Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vår tids krig är billiga och privata

/

Annons
De nya krigen
Herfried Münkler
Översättning: Eva Backelin
Daidalos 2004

De typiska krigen i vår tid drivs inte med högteknologi, välutbildade massarméer och tydliga segrar. Utan med billiga raketgevär, handeldvapen och pick-uptrucks.
Av de cirka trettio konflikter som idag pågår i världen är bara två stycken mellanstatliga krig: USA-Irak och Indien-Pakistan. Resten är inbördeskrig.
I sin bok \"De nya krigen\" (Daidalos 2004) närmar sig den tyske sociologen Herfried Münkler en ekonomisk förklaring.
Han pekar på att den vapenteknologiska utvecklingen har gjort det mycket dyrt att hålla moderna stående arméer. Och ännu dyrare att använda dem: erfarenheterna från det senaste århundradets storkrig har visat det ofattbara pris ett samhälle kan få betala för att ge sig in i ett mellanstatligt krig mellan någorlunda militärt jämställda parter: sönderslagen infrastruktur för årtionden framåt, miljoner döda, en omställning av hela industrin till krigsproduktion. Dessutom är ekonomierna i den rika världen så sammanflätade att ett mellanstatligt krig oundvikligen skulle krossa också \"egna\" tillgångar i fiendelandet.
Det är detta som framförallt gör att länderna i den rika världen tycks ha slutat kriga med varandra. Möjligen bombar de fjärran, dåligt försvarade länder där det inte finns någon risk att deras egen befolkning och ekonomi drabbas som i Irak eller Afghanistan.
Parallellt har det blivit desto billigare att hålla småskaliga konflikter vid liv, menar Münkler.
Det är inte längre enbart stater som har råd att bygga egna småarméer, utan också lokala och regionala krigsherrar och privata så kallade säkerhetsföretag. Kriget har privatiserats.
Det finns i tre huvudorsaker.
1)Billiga vapen. Även om de stora vapensystemen inte längre säljs i samma utsträckning till länder i Syd som under det Kalla Kriget, så har exporten av lättare, billiga, vapen inte minskat. I Västafrika finns exempel på hur vapen i strid med FN:s embargo smugglats in från Ukraina och Libyen till rebellrörelsen RUF i Sierra Leone.
2) Billig arbetskraft. Världsbanken har de senaste åren genomfört ett omfattande forskningsprojekt som stödjer Münklers resonemang. I rapporten \"Greed and Grievance in Civil War\" slår man fast att det avgörande för om en väpnad konflikt ska blossa upp inte i första hand är om det finns motiv, utan om det finns möjligheter.
Varken materiell ojämlikhet, brist på politiska rättigheter, religiös eller etnisk mångfald driver fram kriget. I stället är låg inkomst per capita, låg utbildningsnivå för män och låg tillväxt viktiga faktorer: de ger låga kostnader för en armé. I Västafrika har vi att göra med några av världen absolut fattigaste länder.
Världsbanken har också specialstuderat Afrika utifrån samma analysmodell. 1970 var risken för inbördeskrig ungefär densamma som i övriga regioner i Syd. Sedan dess har riskerna minskat i övriga världen, men ökat i Afrika. I rapporten \"On the incidence of civil war in Africa\" visar man att Afrika detta i första hand beror på fattigdomen: låg tillväxt och låg BNP per capita. Detta uppvägs bara delvis av att de afrikanska staternas sociala struktur en etnisk och religiös pluralism som är större än i andra delar av världen och som minskar risken för konflikt, eftersom det är svårt att under sådana förhållanden organisera en armé. Den vittspridda föreställningen om hatiska stamkrig slås alltså helt i bitar.
3) Tillgång till världsmarknaden. Till de låga kostnaderna för att rekrytera soldater och köpa vapen ska också läggas möjligheten att få in pengar. Världsbanken pekar på att ett starkt beroende av råvaruexport är en viktig faktor: rebeller och regeringar kan lägga beslag på viktiga råvaror, sälja dem på världsmarknaden och betala sina soldater. Så är mördandet direkt kopplat till de stora företagsnätverken i de rika länderna. Skugglobalisering kallar Münkler det.
Fattiga råvaruexportberoende länder ligger alltså riktigt illa till. Som Colombia (kokain), Sudan (olja), Angola (diamanter och olja), Kongo (diamanter, guld och metallen tantal.)
Man får alltså krig där man bygger arméer för att erövra gruvor, som i sin tur kan betala arméer för att erövra gruvor. Oavsett vilka andra målsättningar krigen har blir de också ett slags väpnad affärsverksamhet.


Övriga källor:

Neglected Arms Embargo on Sierra Leone Rebels
Briefing Paper
Human Rights Watch 2000

Greed and Grievance in Civil War
On the Incidence of Civil War in Africa
Paul Collier and Anke Hoeffler
Världsbanken 2001


Mer läsning

Annons