Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vårens rösen

Annons
En ljus dag far vi ut till ön. Det är oväntat varmt. Det finns dagar som inte hör hemma i sin egen årstid. De är på rymmen, on the road i kalendern. Och denna soliga dag måtte ha liftat hit på okända vägar.
En stor fluga traskar runt i matkorgen. Otroligt, mitt i denna halvvinter, här, på berget intill stigen. Så får vi blont ljus i ansiktet, det blir nästan som ett skägg, vi skulle kunna stryka undan det med handen. Men det får förstås växa.
Det tog sex år innan vi upptäckte att det var lä här, mitt i vindarna. Men de på bronsåldern kände väl till tusen sådana ställen på ön. Nu bor de i rösena, det finns tre på ön. Vi lever i ett sakralt landskap.
Vår förmåga att finna tröst i ögonblicket växer med åren. Samtidigt blir ögonblicken mindre. Men också riktigt små ögonblick tröstar oss numera.
Och all mat har blivit så god, som en gammal man sa. Ett vanligt ägg smakar fågel. Att inte tala om ett färskt bröd där man lagt ett golv av skivade rullader. Det golvet och det mörstekta köttet tuggar vi oss nu.
Kom hit, säger denna goda läplats, sätt dig här, ät och var nöjd, så ska vi påminna dig om bättre stunder i livet, om den lilla glädjen som är stark och växer, som mjukt glider in i de utrymmen som står tomma i väntan på bättre tider.

Mer läsning

Annons