Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Världen har kommit till kammarorkestern

Sundsvalls Kammarorkester har länge varit en ganska ursvensk eller i alla fall urnordisk samling.
Men nu knackar världen på. Ett nytt internationellt inslag är Pelin Cotal, oboist från musikmetropolen Istanbul, där symfoniorkestrarna ljuder inne i konserthallarna och turkiska folkmusiker spelar utanför.

Annons
Musikens språk är ordlöst och allmänmänskligt. Det är kanske förklaringen till att musiker från olika länder har lätt för att kommunicera och samarbeta.
Ändå har Sundsvalls Kammarorkester haft ganska få utländska musiker i den fasta skaran. Men sedan några månader tillbaka finns både fagottisten Hee-Sung Kim från Sydkorea och oboisten Pelin Cotal från Turkiet där.
Pelin Cotal är en kosmopolit. Hon föddes i Istanbul, var barn i Eskilstuna, flyttade tillbaka till Istanbul som tolvåring kom sedan till Stockholm 2000 för att gå Kungliga Musikhögskolan. Då hade hon redan åtta år (!) på musikkonservatorium bakom sig. I Turkiet bakas nämligen musikutbildningen samman med skolgången.
Där bestämmer man sig redan i högstadieåldern om man vill bli yrkesmusiker, och sedan är man inne i systemet. Skolan är mycket hårdare än här; det är mer av det ryska idealet med utantillärning, prov och tentor hela tiden och inte så mycket beröm. I musik lärde vi oss en hel del mer än vi behövde av exempelvis komposition, harmonilära och gehör, säger Pelin Cotal.
Men hon ångrade sig aldrig.
Min familj är musiker. Man skulle nästan kunna sätta ihop en hel symfoniorkester bara av min släkt. Och då går yrkesvalet automatiskt, säger hon.
Att blev oboe berodde att morbror klarinettisten avrådde henne från dröminstrumentet flöjt, i alla fall om hon räknade med att få jobb. Och det visade sig vara ett klokt råd. Efter musikhögskolan provtjänstgjorde hon i Operans orkester; nu är hon fast anställd i Sundsvalls Kammarorkester.
Hur österländskt Turkiet än kan verka i våra ögon finns en etablerad västerländsk musiktradition där.
Istanbul är en stor metropol med opera och flera symfoniorkestrar. Men de turkiska rytmerna vill folk förstås alltid ha, och i Turkiet hör man folkmusik mer än här, på gatorna och så. Man vill alltid gå ut och dansa magdans till den. De där rytmerna finns i blodet, säger hon, tar några danssteg och skrattar.
Här i Sundsvall behåller hon längtan inuti blodbanorna. I alla fall har hon gjort det hittills.
Men jag skulle vilja köpa en zurna; det är ett instrument som liknar oboen men är väldigt klangstarkt, säger hon.
Trots en gemensam tradition är det inte smärtfritt att byta land. Pelin Cotal beskriver det europeiska symfoniska idealet som ganska enhetligt; inte oväntat lite strikt och svalt och klangmässigt mörkare, medan Turkiet rymmer flera olika ideal och generellt trivs med en ljusare klang.
När hon själv kom till Musikhögskolan i Stockholm och sin lärare och oboistidol Alf Nilsson hade hon en tuff tid, när hon fick lägga om sin egen oboeklang till en mjukare och mörkare.
Tekniskt var jag bättre än de svenska eleverna eftersom jag gått i en hård skola. Men jag hade fått spela på så hårda rör att jag måst kämpa för att få till svaga nyanser. Jag var van vid det, men Alf fick inte ens ljud i min oboe. Det tog mig ett år att växla över.
Fast hon veckopendlar till Stockholm där pojkvän och familj bor har hon blivit Sundsvallsbo med nyköpt lägenhet i centrala stan.
För mig är det här en liten stad. När jag är här känns det som om jag äger stan, säger hon och skrattar.

Mer läsning

Annons