Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Världssjälen och det godas dubbla ansikte

/

Annons
Den vise har kommit till insikt om att sinnevärlden endast är en avbild av paradiset, skriver den brasilianske författaren Paulo Coelho i boken Alkemisten. Den här världens blotta existens är ett bevis för att det finns en mer fulländad värld. Gud har skapat den. Det har skett för att vi människor, genom allt det som är synligt för våra ögon, ska kunna förstå hans andliga vägledning och hans underbara visdom.
Alkemisten är en magisk och spännande saga om Santiago, en andalusisk herdepojke, som följer sin stora dröm om att finna en av världens dyraste skatter. Från sitt hem i Spanien reser han till först till Tanger i Afrika, och sedan vidare genom Egyptens öken till en oas, där hans livsavgörande möte med Alkemisten sker. Därifrån tar de sig vidare till Egyptens pyramider för att finna en nedgrävd skatt.
Boken har tagit god tid på sig att nå sin stora publik. Den skrevs redan 1988. Det skulle dröja länge innan den översattes till andra språk. Först år 2002 kom boken ut i svensk översättning. Efter den första publiceringen i Brasilien ville inte förlaget trycka en ny upplaga. Författaren tog då kontakt med ett nytt förlag. Sedan dess har boken sålts i över 25 miljoner exemplar, och finns numera utgiven på 56 språk.
Själv upplever jag samma känsla när jag läser Alkemisten som när jag för första gången läste Antoine de Saint Exupérys Lille Prinsen. Bägge böckerna är fyllda av stor poesi och visdom, charm och humor. Medan Paulo Coelho (f 1947) fortfarande lever och verkar som produktiv författare, var det först efter Saint Exupérys död som dennes berömmelse snabbt började växa.
Det är när man önskar sig något av hela sitt hjärta som man befinner sig närmast världssjälen som alltid är en positiv kraft, skriver Paulo Coelho. Det är när man verkligen vill någonting som hela universum hjäper till och verkar för att man ska få sin önskan uppfylld. Då uppstår även entusiasmens språk, ur sådant som görs med kärlek och avsikt, därför att man söker efter något som man tror på eller längtar efter.
Alkemisten är en symbolisk bok. Tidigare var Paulo Coelho så fascinerad av alkemins stora möjligheter att han under elva år studerade den, innan han själv förstod och kände Guds närvaro. Han upplevde tanken på att allt en dag skulle ta slut som förkrossande. Efter några utflykter i magins sumpiga marker var han till slut så skeptisk till allt som hade med mystik att göra att han under sex år frånsade sig all kontakt med den.
Det var under denna själsliga exil som han lärde sig många viktiga saker, som att vi bara godtar en sanning när vi först har förnekat den från djupet av vår själ, att vi inte ska fly från vårt eget öde, och att Gud ger med oändligt generös hand, även om han verkar sträng.
Vad författaren menar är: när vi älskar kan vi bli vad som helst i det skapade. När vi älskar har vi heller inget behov av att förstå det som sker. Allting sker inom oss. Kärleken får heller aldrig hindra en människa från att följa sitt levnadsöde. När den gör det är det inte fråga om den verkliga kärleken.
Vad är då själva världssjälens hemlighet? En lycklig människa som har Gud inom sig. Bra vissnad och torr måste den själ vara, vilken vägrar att välkomna det budskap, som Paulo Coelhos bok Alkemisten vill förmedla.

Mer läsning

Annons