Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Värna om de kontroversiella

/
  • Värna om de som tänker nytt och olika, uppmanar Tomas Melander.

Annons

– Du är för kontroversiell, sa en före detta jobbarkompis till mig för några år sedan och det kändes ju inget vidare. Det är väl inget fel på mig, eller? Jobbarkompisen tittade på mig med rynkad panna. – Jo, du är kontroversiell. Helt enkelt.

Det kändes ungefär som att ha blivit drabbad av ett cancerbesked eller allra minst ett obotligt virus av något slag.

Efter ett tag slutade jag fundera över saken eftersom jag ju kände mig ungefär som vanligt och tydligen inte blev påtagligt värre ju längre tiden gick. Åtminstone inte så vitt jag kunde förstå. Vilket då möjligen var ett problem. Fast bara mitt.

Att vara omstridd, omtvistad eller omdiskuterad var vad det betydde att vara kontroversiell och min före detta jobbarkompis skakade roat och medlidsamt på huvudet och verkade betvivla att jag någonsin skulle kunna göra något åt saken.

Oavsett behandlingsmetod.

Något år senare stötte jag på begreppet igen och då via läsning av Pehr G Gyllenhammars bok Oberoende är stark. I ett kapitel ägnade han sig åt att berätta om alla de ledningsgrupper han suttit i och frapperats av mängden menlösa ja-sägare han stött på där under årens lopp. De personer han verkligen hade fått lära sig något om sig själv av och som tillfört ledningsgrupperna något väsentligt var de som vågade ha en egen mening – och som av kollegorna ofta definierades som – kontroversiella.

Han gick så långt i sin bok att han till och med hävdade att man i näringslivet, eftersom det är där han främst har sina erfarenheter, måste värna om de kontroversiella eftersom de möjligen ser något som inte den gängse flocken ser och därmed kan sitta inne med ett nytänkande som i längden kan visa sig vara oerhört lönsamt.

Han sa naturligtvis inget om hur det är i de offentligfinansierade världarna så får vi väl anta att det inte är giltigt där. Eller?

Två saker kan man fundera över i sammanhanget. 1. Vilka är det som identifierar och utnämner någon till kontroversiell? 2. I vilken utsträckning finns band mellan det vi brukar kalla Jante och utpekandet av de kontroversiella?

Under de två senaste veckorna har jag mött några fantastiska människor som utifrån olika grunder pekats ut som kontroversiella i sina respektive sammanhang.

Dels den unga moderatpolitikern Elin Nilsson som vågar stå upp för en egen uppfattning gentemot partilinjen och hävda sina egna uppfattningar, om sjukvården bland annat. Dessutom hävdar hon att valstugornas tid är förbi och att politiken måste söka nya arenor för att prata politik. Som direkt svar på det hoppar hon så in i TV-serien Big Brother! Kontroversiellt?

Dessutom VD:n för Östersundshem och tillika Ordföranden för Östersunds FK Daniel Kindberg. Med den passion som han både försöker skapa integration mellan unga och gamla, flyktingar och gammelsvenskar i Östersundshem och hur han utmanar fotbollens machoideal med att hävda att spelarna växer och kommer att vinna fotbollsallsvenskan (!) med hjälp av både litteraturcirklar och teaterprojekt är han fullständigt – fantastisk! Kontroversiell?

I ett Norrland som jag efter snart ett helt liv vågar påstå är oerhört hårt präglat av Jantelagarnas tunga arv vill jag påstå att vi måste värna extra om just den typ av kontroversiella människor som Elin och Daniel är. I våra tider behövs de mer än någonsin – Här uppe!

När jag i förra veckan, märkligt nog av en ren tillfällighet, googlade på motsatsen – det vill säga okontroversiell - så förstod jag det ännu bättre.

Den enda synonymen i Google till ordet okontroversiell var – slätstruken!

Hur mycket mer av det behöver vi här uppe - för att utveckla landsändan tillsammans?

Fler krönikor av Tomas Melander:

Dagens makt saknar själen

Ett kungarike för en slogan

Västernorrländska gåtor i rötmånaden

Mer läsning

Annons