Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vårt välstånd vilar på plundring och mord

BOK Marc Ferro (red): Kolonialismens svarta bok. Översättning: Kristina Ekelund, Bengt Ellenberger, Lotta Riad. Leopard.

Annons
Sjukdomar, krig, massakrer och deportationer utgjorde kolonisationens själva väsen, konstaterar Pap Ndiaye, en av författarna till Kolonialismens svarta bok, en tusen sidor tjock måstebok för den som vill veta det mesta om kolonialismens härjningar.
Ett par århundradens brutala plundring av kontinenter och människor lade grunden till dagens orättvisa värld, med en minoritet som lever i överflöd och en majoritet i fattigdom och nöd.
Koncentrationsläger upprättades, tvångsarbete organiserades systematiskt, slavhandeln expanderade, ursprungsbefolkningar och deras samhällen slogs i spillror. Så småningom ideologiserades denna massiva plundringsapparat. Rasismen blev fullt utvecklad först på 1800-talet då retoriken om den vita rasens överlägsenhet och dess civilisatoriska uppgifter nådde sin höjdpunkt.
I en inledande diskussion i Kapitalismens svarta bok skriver Marc Ferro, bokens redaktör, att Afrika efter avkoloniseringen föll offer för en ny form av exploatering, \"en multinationell imperialism, ett slags kolonialism utan kolonisatörer\". Monopolkapitalisterna har behållit sin dominerande ställning som idag är \"mycket starkare än i början av den period vi kallar neo-kolonialismen\".
Det koloniala förtrycket och de brott som Västerlandet begått framkallar en ny form av totalitärt system, skriver Ferro och syftar bl a på händelserna den 11 september 2001. Det lidande som såväl den gamla som moderna kolonialismen orsakat \"drabbar både de tidigare koloniserade territorierna och deras befolkningar, kolonialmakternas hemländer samt även antikolonialisterna\".
Det brukar vanligtvis inte finnas något \"före\" kolonialismen. När européerna kom påstod de att de upptäckt primitiva vildar i ett rikt land som dessa inte förstod att utnyttja. I själva verket kom européerna till utvecklade samhällen. I Indien pågick i flera regioner en kapitalistisk modernisering som stod i skarp kontrast med bilden av de nödlidande och utmärglade indier som ännu sitter fast på våra näthinnor.
Ursprungsbefolkningarna i Nord- och Mellanamerika och deras samhällen utsattes för folkmord. När Columbus kom till ön Hispaniola i Västindien 1492 fanns där 1,1 miljoner människor. 1520 var endast ett tusen kvar. I Nordamerika fanns 6-8 miljoner människor när koloniseringen började. Omkring år 1900 var de 375 000.
Pap Ndiaye skriver: \"När européerna bosatte sig i Nordamerika medförde det en demografisk katastrof av en omfattning som sannolikt är unik i mänsklighetens historia\"...\" Hela befolkningsgrupper och välutvecklade samhällen och kulturer försvann för alltid från jordens yta.\" Sjukdomar, krig, massakrer, deportationer \"utgjorde kolonisationens själva väsen\".
Men för arbetet på plantager, i början främst för sockerrör, behövdes arbetskraft. Den hämtades som bekant från Afrika. Mellan 10 och 15 miljoner afrikanska slavar deporterades till Amerika.
Man kan inte nog understryka slaveriets historiska betydelse i USA, skriver Pap Ndiaye. \"Genom slavarnas arbete fick man det kapital som ligger till grund för den amerikanska tillväxten.\"

Mer läsning

Annons