Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi behöver en ny identitet

/

Krönika

Annons

Ge oss vårt land tillbaka! Ta kontroll!

Detta var bara två av alla de budskap som Lämna -kampanjen spred omkring sig i den aggressiva och bittra politiska strid som präglat England under det senaste halvåret. När det smått chockerande resultatet av folkomröstningen blev känt har det lett till både förundran, rädsla och förvirring. Så mycket att omvärlden verkligen har anledning att fråga sig vad som verkligen hände och vilka djupare konsekvenser det kan komma att få – både i det egna landet, inom och utanför EU:s gränser.

Två tecken har varit tydligare än andra när stridsröken lagt sig. Först och främst naturligtvis den grovt råkonservativa nationalismen som varit en växande och starkt pådrivande kraft. Som triumferat och nu Trumpetas ut allt starkare i flera länder.

Ge oss våra länder tillbaka!?

Det andra i det engelska Brexit-kaoset som varit fullt synligt är att klyftan mellan generationerna ökat och visat att den äldre generationen snarare velat accentuera gränser mellan Vi och Dom medan de yngre varit öppna för de utmaningar som legat i att möta världen och framtiden i kontakt med andra – inom och bortom EU. Nu lämnas de unga åt sitt öde att själva ta hand om framtiden och Brexits konsekvenser.

Även om eftertankens kranka blekhet verkar ha smugit sig inpå skinnet på en del så bidrar det bara till att ytterligare öka förvirringen inför framtiden. Namninsamlingar startas för en ny folkomröstning i England. Krav på ny folkomröstning reses i Skottland om att lämna England. Krav ställs på Nordirländsk folkomröstning för att få bli del av republiken Irland. Etcetera.

Nationalismens mörka skugga är både skrämmande och historiskt belagd. Det kan vara bra att minnas det. Särskilt så här i svensk midsommartid då det mesta doftar sill, Albert Engström, Skansen och små grodorna.

I ST/Mittmedia har en serie om våra rötter och vår västernorrländska identitet inletts under försommaren. Även ambitioner att härleda en ren Medelpadsk dito har varit på tapeten även om det kanske är en något mer obskyr mission.

Tyvärr är denna typ av upptäcktsresor efter identitet nästan alltid något som får en tillbakablickande och nostalgisk inriktning. Följaktligen började identitetsserien i ST på museet i Sundsvall där Norrlandsmotiv från olika svenska 1800- och 1900-talsmålare enligt museichefen skulle sägas kunna ge oss nycklar till att begripa den sanna norrländska eller Västernorrländska folksjälen som kunde ingjuta mod och stolthet i oss även idag.

I hela denna 1800-talsmystik och folklore ligger naturligtvis en genuin lockelse. En upptäckt av det gamla bonde-Sverige där vi om vi anstränger oss också kan se spåren av våra egna förfäders slit för att bygga upp vårt land ur pinnmo och brännvinselände till dagens välstånd. Det är en både vacker och viktig bild som förtjänar sin plats i en kollektiv berättelse.

Problemet uppstår dock i att en kollektiv berättelse av idag och för framtiden måste ta sin utgångspunkt ur så oändligt mycket mer. Idag måste vi snarare öppna oss för att inkludera mängder av nya traditioner och livsmönster i vårt gammelsvenska arv och låta det bli grunden för en ny gemensam identitet. Inte helt olikt 1800-talet befinner sig världen idag under en kraftig omstöpning där människor flyttar på helt nya sätt – av tvång eller för att söka en ny framtid. Samtidigt som ny teknik utvecklas med sådana språngsteg att vi har fullt upp med att hinna med. Det finns idag ingenting som tyder på att denna explosiva och turbulenta utveckling är något som kommer att avstanna. Tvärtom.

Att inför denna allt annat än utstakade framtid söka tryggheten i det förflutnas storhet och sätt att svara upp till utmaningar är något som jag känner en mycket stark oro inför. Det är en farlig väg där generationer och nationer ställs emot varandra och där samen och imamen kommer att stå på olika sidor i utvecklingen av framtiden.

Framtiden ligger alltså inte i att vi söker svaren i våra förflutna landskap utan att vi öppnar oss för att skapa en ny gemensam identitet som skapar en ny berättelse om världen.

I en sådan ny kollektiv berättelse om Sverige och Europa måste allas berättelser få plats på lika villkor och ha samma rätt att göra anspråk på att vara delar av - en ny identitet.

Också i Västernorrland.

Läs fler krönikor av Tomas Melander: Ett pekfinger mot skyn

Sundsvall - bäst på att vara Sundsvall

Mer läsning

Annons