Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi och våra relationer

/

Galleri Lustgården, Alnö
Verk av Lena Sundbok
13 - 21 oktober

Annons

Vart tar linjen vägen och vad kan den berätta? Lena Sundbom, hemmahörande i Luleå men ofta representerad i rikssammanhang, gästar nu Sundsvall och Alnö med sin säregna, talande konst.

Det är olja, grafik och akryl men mest av allt är det människor och deras relationer så långt ögat når. Hon utgår från teckningen, linjen; ibland tunn och ibland tjockare, originellt nog tycks den bli tjockare ju mindre bilden är vilket ibland får effekten att hon nästan snuddar vid Bengt Lindströms grovhuggna, mytologiska ansikten med stark svärta och stor kraft. Dit hör till exempel "Anette och hermelin", en hel liten scen där hon med lätthet också frammanar kvinnans koketta stil och hennes begränsade förtjusning över uppvaktningen.

Det mest slående, bredvid skickligheten i att finna hemmahörighet för linjespelet, är hur uttrycksfulla människorna blir fast Sundbom inte ägnar sig så mycket åt att mejsla ut detaljer. Ögon, riktade blickar, markerade kinder och händers rörelser bygger subtilt hela små berättelser i bilderna.

Den slanka "Flicka i byrå", mild i färgerna, blir en Mona-Lisa-mystiskt leende tonåring - kanske just nu i en period av balans och harmoni. I "I gymnastiksalen" sitter en flicka i ett hörn och försöker se oberörd ut, men här kan man i stället ana en annan bakgrund: någon form av uteslutning ur gruppen; mycket mobbning har ägt rum i gympasalar.

I "Gå med mig" är spelet mellan de tre avbildade intrikat: rädslan hos den som har många händer som griper runt henne, något av triumf hos en annan och otålighet hos den tredje: Seså, kom nu. I "Prinsessan och ugglan" finns en del svärta men ugglan i famnen tycks också spela rollen av ett barn. Och paret i "Vi sa adjö vid blått staket", visst delar de en gemensam sorg, något mer än själva avskedet?

I vissa verk med tunna, smäckra linjer tycker man sig se spår av det antika, av egyptiernas raka poser och sandfärger. Och människornas hår, som ibland lika gärna skulle kunna vara dok, slöjor eller mössor, vad betyder de?

Här finns mycket att fundera över; mycket att söka i även om motiven aldrig blir skrämmande eller påträngande. Gissningsvis kommer många samtal att utspela sig kring dessa känslofulla bilder.

Fotnot: Galleri Lustgården hittar man till om man kör rakt fram i rondellen efter Alnöbron, räknat från Sundsvall.

Mer läsning

Annons