Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vildens samlade minnen

/

BOK Torbjörn Säfve: Minnessamlaren. Om mitt liv och läsande. (Prisma)

Annons
Han är en vilde. En extremt kultiverad och lärd vilde får man väl tillägga. Det är något sympatisk otidsenligt över Torbjörn Säfve. Han har en väl utvecklad förmåga att vara i ständig otakt med den skavande samtiden. Som vore han född i fel tid, på fel plats och med fel sorts hjärna. Han tror inte att den största lyckan på jorden är att få konsumera fler och fler meningslösa saker. Han tror inte att USA är världens bästa land och inte heller att frihandel och skattelättnader för storföretagen ska göra vår värld till en bättre värld.
Han misstror auktoriteter. Han ger inte många sekiner för våra andligt snöpta och intellektuellt urgröpta universitet. Han slåss med en dåres betryggande envishet mot dumhet och enfald. Han hyllar med snudd på fanatisk glöd friheten och erotiken.
Vi har vant oss vid att möta Torbjörn Säfve draperad i olika historiska gestalters liv och tankar. Han har uppträtt som en byxlös Majakovskij, som en sökande Ivan Aguéli och en himlastormande Claes Livijn. Och kanske främst i den lysande rollen som den syfilitiske renässanspoeten Francesco Maria Molza. Nu klär Säfve av sig naken och ställer sig själv mitt på scenen. Han har skrivit sina memoarer. \"Minnessamlaren. Om mitt liv och läsande\" är dess titel.
Det är sannerligen en märklig och annorlunda bok som Torbjörn Säfve skrivit och vem hade trott något annat? Med frustande frenesi och med en mycket stor portion munterhet ger sig Säfve i kast med företaget att studera och skildra sitt eget liv. Där finns den unge Torbjörn, en liten vilde ute på Malmudden i Luleå, som läser och lär av Rekordmagasinet och som med muskler byggda efter Arne Tammers recept kliver upp i boxningsringen. Han är omgiven av färgrika och starka kvinnor, inte minst sina maffiga mostrar.
Viktigast, åtminstone sett på avstånd, var nog moster Hjördis. Hon läste kopiöst och hon uppmuntrade och vägledde den boktörstande Torbjörn. \"Målmedveten var jag. Jag ville insupas av litteraturen, precis som jag tidigare insupits av boxningen. Nu hade en annan förutsättning inträtt: jag upptäckte att jag för alltid skulle vara en läsande och skrivande människa.\" Och när Torbjörn Säfve redogör för sina litterära valfrändskaper som Novalis och Adonis och sina värdiga motståndare i tankens värld som Fernando Pessoa blottar han inte bara sin egen själs svårlodade djup utan även en minst sagt omfattande och gedigen beläsenhet. \"Jag är alltså en total bokslav\", konstaterar han idag.
Snart hamnar han i Uppsala. Där tycks Torbjörn Säfve försvinna in i ett rus av vin, kvinnor och ja, jag vet inte om han sjöng speciellt mycket. Men lärdomens mörka salar och dammiga luntor lockar även den himlastormande ynglingen. Han hyllar Sven Delblanc och Teddy Brunius som lärare två egenartade och avvikande giganter.
Men utanförskapet består. Torbjörn Säfve kan inte inordna sig. Han passar dåligt i raka led och fyrkantiga seminarierum. \"Minnessamlaren\" är en vindlande berättelse om ett udda liv, ofta fascinerande och ständigt manande till eftertanke och reflektion. Ty Torbjörn Säfve lägger ett naket hjärta framför läsaren och säger:
Så ser jag ut! Så ser jag på världen! Ecce homo! Här är jag!
Och det är tydligt att skrivandet inte var enbart enkelt eller lustfyllt. Ständiga reservationer och bultande betänkligheter dyker upp. \"Jag snokar i mitt liv det känns vämjeligt\", kan han till exempel plötsligt skriva.
Ibland blir utvikningarna lite väl många. Torbjörn Säfve ger sig in i filosofiska och metafysiska frågor med stor iver och profetisk glöd. Men till slut inser man att avsikten med \"Minnessamlaren\" inte enbart har varit att skriva traditionella memoarer. De är en världsförklaring. Det är en allvarlig bok som bör leda till eftertanke och självrannsakan även hos läsaren.
Och sammantaget blir \"Minnessamlaren\" en bok om mod, om rakryggad radikalism i en tid av knäckta ryggradar och billigt sålda själar. Hela Torbjörn Säfves liv har varit ett uppror mot konformismen, mot ett fyrkantigt och odemokratiskt samhälle, mot litterär likriktning och en tilltagande känslolöshet, mot tomma blickar och dränerade drömmar, mot lutheranismen och den socialdemokratiska korporativismen.
Torbjörn Säfve är sannerligen en andens gerillakrigare!




Mer läsning

Annons