Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Violinistsångerskan som vill dansa - också

/
  • Sångerskan Susanne Francett är ovanligt högt stämd och kan bjuda på praktfulla höjdtoner. Från och med i höst får sången ta förstaplatsen i hennes musikliv.
  • Violinisten Susanne Francett är diplomexaminerad och fiolen har hittills varit hennes huvudfack. Nu får den maka på sig för sången i ett år.
  • Så länge man har roligt orkar man, menar Susanne Francett. Hon tillhör de få som orkar hålla mer än två

De flesta musiker har jobb nog med att hålla ett instrument, en disciplin, på hög nivå. Susanne Francett är bara nöjd med två - nästan tre. Hon är diplomexaminerad violinist och spelar med Nordiska kammarorkestern. Men nu satsar hon på sång. Och vill gärna hinna dansa också.

Annons
Under kammarorkesterns Asienturné nyss fick hon halsfluss.
Lätt krasslig sjunger hon och spelar ändå med Ann-Kristin Färnström på Schymbergsgården i kväll. När halsen sa ifrån på förra konserten tog hon upp fiolen i stället. Så den som lejer henne får mycket för pengarna.
För två år sedan kom hon och maken Eric, som är kontrabasist, till Sundsvall. Han hade fått tjänst i kammarorkestern och frågade om hans fru också fick öva i orkesterns lokaler. Snart hade hon engagemang som violinist.
Vid fyra års ålder hade jag bestämt att jag ville spela fiol. Varför vet jag inte, men det var en envis idé och jag började vid fyllda åtta.
Kanske hade jag sett fioler på Operan. Pappa sjöng i Operakören och tog med sig barnen på jobbet ibland.
Därför var det naturligt att Susanne och hennes tvillingbror Micke sjöng som barn. Båda spelade fiol också. Men det föll sig så att han sågs som sångaren, hon som violinisten. Tills hennes röst en dag kom ut ur sin tillvaro som något av ful ankunge.
Vid familjekonserter var han sopranen och jag fick mellanstämmorna. Jag hörde att han sjöng bättre. En gossopran är ju inget en tolvårig tjej ska jämföra sig med, men det gjorde jag. Min röst passade inte heller in i skolkören; den är mer en operaröst.
Men så trillade Micke ner i målbrottet och familjetrion behövde en sopran. Då vågade jag vräka på och det visade sig att jag var en bra sångare.
Under gymnasiet spelade hon flitigt fiol och kom senare in på Musikhögskolan. Då tänkte hon satsa helt violinistiskt. Men brodern tyckte att hon skulle ta sånglektioner för hans lärare: hovsångaren Erik Saedén.
Jag vågade inte ringa honom; det fick Micke göra. Men det var Erik Saedén som fick mig att börja öva sång, säger Susanne Francett.
Under hela fiolutbildningen tog hon privatlektioner i sång.
Det var jobbigt. Stråkinstrument är nog de mest arbetskrävande som finns näst piano. Men under diplomåren fick jag mer tid och sökte musikhögskolan också på sång. Jag låg bra till men kom inte in, så jag gick Danshögskolan i stället, säger denna energibomb.
Hon hade börjat dansa historisk dans - menuetter, guillarder, renässansdanser - på fritiden som träning. Nu gick hon en ettårig kurs på halvtid och dansar fortfarande i en frilansgrupp.
Det går att hålla på med mycket om man planerar och inte har för mycket annat för sig. Mina föräldrar hade inget problem med mig vad gäller spring på stan.
Efter violinexamen har hon jobbat i orkestrar, mest i Sundsvall och Gävle. Men hon har ofta åkt till sin sånglärare i Stockholm.
Nyligen kom hon in vid Operastudio 67 i Nacka. Så i höst blir det fiolen som får finna sig i att bara få ett par timmar om dagen av hennes tid.
Det har visat sig att hon är extremhög sopran. Målet är höga c - alltså det som ligger en oktav över det klassiska trestrukna.
I dag tar hon ouppsjungen det trestrukna f som Mozarts Nattens drottning briljerar med. Men hon har bra djupröst också och klarar nästa fyra oktaver.Inte så att hon tänker slå Yma Sumac, indiansångerskan med inofficellt världsrekord i röstomfång.
Jag vill sjunga för att det är roligt och se vad som händer om jag gör det på heltid i ett år. Även om jag sedan bestämmer att jag är violinist - som också är roligt - har jag lärt mig mycket.
I åratal har folk sagt att jag måste välja. Men om det går bra med sången fortsätter jag nog att inte välja. Jag tror att det finns en marknad för oss som är orkestermusiker - men inte bara det.
Säger Susanne Francett och hela ansiktet berättar hur roligt hon har.
Annons