Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kvinnor och deras nu

/

Konstrecension
Sundsvalls Kollektivverkstad: Kvinna.nu
Galleri 13 Art&litter, Skolhusallén 13
5 - 19 mars
Vernissage: 5/3 12 - 15
Öppet: må-fr 12 - 17.30, lö-sö 12-15

Annons

Internationella kvinnodagen närmar sig och en fin tradition är Sundsvalls Kollektivverkstads kvinnoutställning. I år deltar cirka 35 konstnärer, kvinnor och ett par män.

Läs om en alltigenom manlig utställning i Sundsvall: 12 män

Vissa år är temat genomgående i bilderna, andra år förkommer det sporadiskt. I år ser man den vassaste udden av nutidskritik i Barbro Bäcks "Familjeliv", där modern och barnet båda är försjunkna i respektive digitalvärld. En stilfull målning, liksom hennes bild av kvinnan som sitter på golvet och målar eller läser; vacker stillhet i klassiskt ljus.

Erika Wiklunds "Jag är" bär också ett tydligt budskap - här möter vi kvinnans ansikte öppet, medan mannen bredvid är beslöjad. Maria Fanqvists grafik "Släpp taget" är både skarp och rolig. Här kniper en näve om en kvinnofigur, och i "Trio" bildar geometriska figurer kabarédansare.

Humoristisk är också Herman Englunds virrvarriga grafik "Strukturerad kvinnas hjärna.nu" - men likväl som rolig känga kan den tolkas som allvarsam kommentar till kvinnors belastning. Ingalill Erikssons broderade tantansikte med skeva glasögon lockar bara fram leendet.

Många kvinnoporträtt saknar stänk av samtidskommentar, och här finns också motiv som inte har något alls med kvinnor att göra. Det är hästar, blommor - som Elisabeth Markussons luftiga, harmoniska "Krasse" - och landskap som den nattliga miljön från den alltid så skickliga naturakvarellisten Eeva-Liisa Holappa-Jonssons pensel. Också i dottern Sara Holappa-Jonssons explosion av färger kan man ana dramatiska landskap om man så vill.

Bland porträtten dras jag till Doris Billbergs "Vemod" med sina dova skuggfärger och ett ansiktsuttryck som också rymmer en stilla glädje. Vardagligt ombonad är Karin Rolén Nordstrands möte på hundpromenaden, där mörkret och rusket får värme av kontakten mellan de två (tre med hunden) på bilden.

Ann-Marie Nyman täcker in en hel existens med sin välgjorda karta över sitt eget liv - i mitten den ballerina hon ville bli, runt om vad hon faktiskt blev, såväl privat som yrkesmässig. Kanske har hon här uppfunnit en ny sorts porträtt som hon kan göra business av och måla andra på samma sätt. Med glimten i ögat och utan besvikelse, som här; för det mesta blev ju inte våra liv vad vi trodde, men ändå väldigt bra. Kanske kan rentav de flesta summera livet så.

Läs om länskonsten: Rolig och spretig vårsalong

Annons