Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kyrkogårdarnas berättelse om fornstora dagar

/
  • Kyrkogårdar är en underskattad ingång till en stads historia. På Sundsvalls kyrkogård vilar många av de som levde och verkade under stadens blomstring vid förra sekelskiftet. Genom bildutställningen på museet och kyrkogårdsvandring den 14 juli vill Nils Johan Tjärnlund och Karin Westin berätta om historien.
  • Anonym liten grav på judiska begravningsplatsen. Är det kanske ett barn som begravts här?
  • Judiska begravningsplatsen.
  • Mossan döljer inskriften på gravvården över Magnus Arhusiander, riksdagsman, flera gånger ordförande i Sundsvalls kommunfullmäktige, delägare i Heffners sågverk och skaparen av Villa Marieberg.
  • Den avhuggna kolonnen symboliserar plötslig bortgång. Trävaruhandlaren Severin Axell insjuknade och dog hastigt under en resa till Wiesbaden 50 år gammal.
  • Här vilar bland andra Henrik
  • Vackert kors.

Kyrkogården är ett eget samhälle; där kan man möta historiens människor till namn och minne, och de behöver inte ens ha levat samtidigt för att ligga sida vid sida. På kyrkogården har tidens betydelse upphört.

I utställningen "Där tystnaden talar" på Sundsvalls museum vill Nils-Johan Tjärnlund och Karin Westin väcka intresse för människoöden från Sundsvall; de som också utgör stadens historia.

Annons

Sommartid är kyrkogårdar lummiga, fridfulla parker. Men riktigt intressanta blir de först om man vet något om dem som begravts där.

Historikern Nils-Johan Tjärnlund och Karin Westin, arkiv- och biblioteksansvarig vid Sundsvalls museum, ställer nu ut bilder av gravstenar från GA-kyrkogården samt texter som presenterar de begravda. I huvudsak är det kända Sundsvallsbor från stadens storhetstid i slutet av 1800-talet. Också konstnären Rolf Bengtsson har bidragit med bilder.

Den nuvarande GA-kyrkogården är församlingens fjärde. Vid stadsbranden 1888 låg begravningsplatsen vid kyrkan, men båda förstördes av elden och då flyttades gravar till Västra begravningsplatsen, som används i dag. Men också invid Stadshuset och vid den gamla kyrkan vid Åkroken har det funnits gravar. Vi går på ben där vi minst anar det.

– Dessutom har döda begravts i lager och många gravar är omarkerade. Vissa fick aldrig någon sten, andra fick enkla träkors som multnade, säger Nils-Johan Tjärnlund.

Men på den nuvarande kyrkogården finns tolkningsbar historia. På samma sätt som han berättat historia genom sin bok om Stenstans byggnader hoppas han och Karin Westin att kunna göra en bok av denna utställning.

Knausts familjegrav behöver ingen närmare presentation: hotellfamiljen är välkänd. I kyrkogårdens enda mausoleum vilar grosshandlare Carl Olof Wessén, en förmögen man som köpte in sig i Svartviks industri och ägde lager i nuvarande Kulturmagasinet. Mausoleet är ritat av Isak Gustaf Clason, som också ritat Skönsmons kyrka och Villa Merlo.

Lars-Erik Laurent var arbetarpojken som skapade ett tegelbruk och till sist blev ordförande i drätselkammaren, dåtidens kommunstyrelse.

– Han är sinnebilden för dem som kom hit och blev rika, säger Karin Westin.

Även på kyrkogården var det skillnad på folk. Under vissa perioder tog man med sig titeln in i döden, liksom det i dag tycks viktigt att markera den dödes intressen på gravstenar och i dödsannonser. Bromsare, pannknekt och tappbokhållare är yrken som i dag är lika döda som sina utövare.

Här finns gravar som vittnar om internationell rörlighet, och avbrutna kolonner som symboliserar ett i förtid avbrutet liv. Medelpads enda massgrav finns under minnesstenen från finska kriget 1808 - 09. I Sundsvall stod inga strider, men här fanns ett fältlasarett där soldater dog av sår och epidemier.

– Minnesstenen är vår "den okände soldatens grav". Sådant glömmer man gärna efter 200 års fred, säger Nils Johan Tjärnlund.

Den judiska begravningsplatsen vittnar om att Sundsvall kring 1890 hyste landets fjärde största judiska koloni. Utställningstexterna berättar om judiskt gravskick och om några av de mer kända familjerna.

– Det är märkligt så många ljus som brinner där vid Allhelgona. Tydligen finns många anförvanter kvar, säger Karin Westin, som särskilt fäst sig vid en anonym grav, enbart prydd av Davidsstjärnan - kanske en barngrav?

Utställningen pågår till den 5 september och museets stadsvandring den 14 juli kommer att ske på kyrkogården. Karin Westin och Nils Johan Tjärnlund hoppas på ett nyvaknat intresse för denna ingång till historien.

– Kyrkogårdar är historiska dokument, och här i Sundsvall har vi en verkligt fin historia, säger Karin Westin.

Annons