Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lander och Forsberg – två exempel värda att följa

Annons

Det har nu gått drygt fem år sedan jag började skriva för Sundsvalls Tidnings sportredaktion. Sedan dess har jag hattat runt på olika positioner men sportavdelningen kommer för alltid ha en särskild plats i mitt hjärta.

Så här i efterhand kan jag konstatera att jag hade tur vad gäller de idrottare jag då följde, nära och intensivt.

Flera av dem har sedan dess tagit enorma kliv och tillhör nu den absoluta eliten i respektive idrott.

Den första jag tänker nämna är Anton Lander, som numera verkar ha etablerat sig på riktigt i Edmonton Oilers organisation i NHL.

En av mina första intervjuer jag gjorde med honom var när han fick träna med Henrik "Zäta" Zetterberg för första gången. De parades ihop under träningspasset där ett moment bestod av att hålla undan från den andra spelen längs med sargkanten.

När övningarna blåstes i gång brydde sig inte Anton ett dugg om vem han mötte, trots att det var hans största idol.

Mellan övningarna, däremot, såg jag hur han sneglade mot "Zäta" lite då och då.

Direkt efteråt intervjuade jag honom och han sa bland annat: "Jag kommer fortfarande ihåg hur jag stod i klacken, hade en fitfy-fifty-klubba i munnen och fick se Zäta spela för Timrå".

På något vis slöts den där cirkeln under sommarträningen. Efter det så gick Lander från klarhet till klarhet och jag tror faktiskt att det är unikt hur en spelare kan gå från hårt kämpade junior till att bli en fullständig klubbikon.

Och allt detta innan han hann fylla 20 år.

Jag intervjuade också pappa "Ante" vid flera tillfällen, och jag förstod kvickt varifrån Anton fått sin totala ödmjukhet.

Ante var en extremt uppskattad juniortränare som spelarna kunde lita på till hundra procent, om det var problem gick de gärna till honom för att prata av sig.

Den andre spelaren som jag unnar allt väl är Emil "mini-foppa" Forsberg. Inte nog med att han levde under pressen av att vara GIF Sundsvalls mest populära, och kanske bäste, spelare genom alla tider, Leif "lill-foppa" Forsberg.

Farfar Lennart var dessutom en fruktad lirare i föreningen på sin tid.

Men Emil, som lika gärna hade kunnat bli elitspelare i innebandy, har aldrig någonsin störts av det, åtminstone inte gentemot oss journalister.

Han är verkligen urtypen för att fotboll i grund och botten ska vara skoj. Man såg råtalangen i GIF Sundsvall, men det var nog inte förrän han gick till Malmö som han insåg vad som krävdes för att nå den yppersta eliten.

Det har han tagit åt sig och tillhör nu en av 2. Bundesligas bästa spelare. Bli inte förvånad om något lag i högsta serien plockar upp honom om Red Bull Leipzig inte skulle lyckas ta sig till Bundesliga.

Dessutom har han en ganska stabil plats i landslaget.

Två spelare, två förebilder och två personligheter vars historia fortfarande är på ett tidigt kapitel. Jag kan inte vänta på att få läsa fortsättningen.