Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Landstinget är tyvärr ingen bra arbetsgivare

Drygt fyra av tio anställda i landstinget Västernorrland skulle inte rekommendera sin arbetsgivare till andra arbetstagare.

Annons

Det enligt en enkät som landstinget har gjort och som tidningen har tagit del av.

Läs mer: Landstingets nya kalldusch - fyra av tio vill inte ge rekommendation.

Det förvånar egentligen inte. Den som har följt debatten de senaste åren kan inte ha missat att missnöjet bland de anställda är stort. I Sundsvall sa till exempel ett gäng anestesisköterskor upp sig i fjol efter missnöje med såväl lön som arbetsvillkor. Om något förvånar så är det kanske att sex av tio anställda faktiskt skulle rekommendera landstinget som arbetsgivare.

För landstinget är ingen vidare bra arbetsgivare. En stor del av personalen känner sig inte uppskattad. Det handlar då inte bara om att lönerna är låga, det kanske man skulle kunna ta om arbetsvillkoren i övrigt var goda. Men när också möjligheterna att påverka sin arbetssituation är små och att personalbristen gör att de anställda kallas in för att jobba extra under en ledig helg så är det lätt att förstå att missnöjet pyr.

Ett problem för anställda inom den offentliga sektorn är att det är svårt att byta arbetsgivare. Givetvis kan man flytta och ta anställning i ett annat landsting, men långt ifrån alla kan eller vill flytta. Det kan handla om en familjesituation som gör det omöjligt eller för den delen att man helt enkelt vill bo kvar i Västernorrland.

Möjligheten att ta anställning i ett bemanningsbolag finns också. Det brukar löna sig för den enskilde, åtminstone rent ekonomiskt. Sämre är det för landstinget som får betala mer för att ha samma bemanning av sjuksköterskor och läkare.

Läs mer: Vårdpersonal måste få skälig lön för sitt jobb.

Läs mer: Landstinget måste sluta motarbeta sina anställda.

För att försöka motverka att anställda säger upp sig för att ta anställning i bemanningsbolag så har landstinget infört en karenstid på ett halvår innan samma person kan tas in genom ett bemanningsbolag. Sett ur landstingsledningens ögon går karensen att förstå, men tyvärr angriper man symptomen i stället för själva problemet; att de anställda är missnöjda med såväl sin ersättning som sina arbetsvillkor.