Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Långa köer i vården

Annons

Västernorrlands läns landsting är sämst i landet på att uppfylla vårdgarantin.

Det heter visserligen att patienter som kontaktar sin vårdcentral inte skall behöva vänta mer än en vecka för att träffa en distriktsläkare. Behövs det en undersökning av en specialistläkare får det inte dröja mer än tre månader. Behandling eller operation får inte dröja mer än ytterligare tre månader. Men på punkt efter punkt brister det i både primärvård och specialistvård.

Vi poängterar att det inte handlar om vårdens innehåll. De uppgifter som publiceras på hemsidan hos Sveriges kommuner och landsting, avser väntetiderna. Och i vår region får patienterna vänta länge – faktiskt längre än någon annanstans i Sverige.

Om vi börjar med primärvården framgår det att man i riket totalt uppfyller vårdgarantin till 90 procent. Västernorrland ligger under detta medel – dock med stora variationer. I Härnösand-/Medelpadsområdet är det bara vårdcentralerna i Söråker, Liden och Skönsmon, där samtliga patienter fått träffa doktorn inom sju dagar.

Vid Gillebergets vårdcentral fick bara sex av tio patienter träffa en doktor inom en vecka och ungefär lika illa var det i Granloholm och Nacksta, där sju av tio fick hjälp inom föreskriven tid.

Men det största problemet tycks vara specialistvården. Det ska alltså inte ta mer än tre månader att få träffa urologen, kirurgen, hjärtläkaren, ortopeden, eller vad det nu kan vara. Men i länet får närmare hälften av patienterna – 45 procent – vänta längre än så. Det handlar om hundratals patienter som köar i behov av utredning av trasiga höftleder, knäleder, starr och ljumskbråck med mera, som inte fått hjälp inom föreskriven tid.

Sverige är känt för en sjukvård som håller hög kvalité men där väntetiderna är långa. Mellan landstingen råder stora variationer och i länet ser det alltså tämligen illa ut vid en nationell jämförelse.

När vården kommer på tal, anges ofta landstingets ekonomiska muskler som den avgörande faktorn för om patienterna får hjälp i tid eller inte. Men detta tycks vara en sanning med modifikation. Landsting som de i Kalmar, Västra Götaland, Halland, Jönköping och på Gotland (där kommunen ansvarar för vården), har lyckats vända trenden med långa väntetider och operationsköer – varför kan det inte göras också i Västernorrland?

Vi poängterar ännu en gång, att ansvaret för vårdens tillkortakommanden, ytterst måste sökas i den röd-röda politiska majoritet som i årtionden styrt i Medelpad och Ångermanland. Här är motståndet mot nya lösningar kompakt och så länge färden i dessa gamla hjulspår fortsätter så kommer köerna att vara fortsatt långa.