Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Längtan efter att vara en Medelsvensson

Sveateatern
Livet rullar vidare
På scenen: Lars-Göran Wadén, tillgänglighetskonsult

Några av oss gör allt för att undvika att vara en Medelsvensson. För andra är det drömmen att vara en.

När Lars-Göran Wadén är ute och går (ja, det heter går även om man tar sig fram med hjul) på stan med sin kompis är de jämlika. Men när de vill testa det nya kaféet är kompisen välkommen, men inte Lars-Göran. Han hamnar utanför tillsammans med hundarna.

Så mycket kan en rullstolsramp betyda för människors självkänsla. Historien om vad som hände i Skara domkyrka under bröllopet fick vi aldrig höra slutet på, men låt oss gissa att det även där väntade trappsteg upp till altaret.

Lars-Göran Wadén är journalist, författare och tillgänglighetskonsult. I sin föreställning, kanske mer ett föredrag än teater även om han är generös med sig själv och sina upplevelser, sätter han fingret på vår eviga benägenhet att kategorisera människor. Förhoppningsvis är de som beter sig stöddigt mot folk i rullstol inte så många numera, men det kan vara lika jobbigt med de överdrivet välvilliga och servila, de som vill "ta hand om" och gör den rullstolsburne till någon som ska tas hand om. När allt han vill är att vara Lars-Göran medan du är Alice, Knut eller Karin.

I Sverige pratas det mycket om detta. Ministrar försäkrar att alla ska vara "fullt delaktiga" och ha "jämlika levnadsvillkor" men om det byggdes lika många ramper som det gavs löften skulle varenda trappa vara utjämnad. Inom EU skärps dock kraven för länderna att fullfölja de åtagande de lovat göra. Att behandla människor som icke likvärdiga på grund av kön, färg, sexuell läggning, funktionsmöjligheter eller något annat är helt enkelt inte civiliserat.

Kanske finns det inte så mycket nytt i Lars-Göran Wadéns framställning - förutom hans unika egna erfarenheter. I det pratande Sverige har det mesta ju redan sagts. Men han är ihärdig och glad och väjer inte undan. Han skriver kärleksdikter på godistema, han skämtar med den medfödda benskörhet som är orsak till att han använder rullstol. Och han reder ut begreppen lite: som människa kan man vara funktionsnedsatt, men funktionshindrad blir man bara när omvärlden lägger hinder i vägen. Till exempel när det inte finns någon ramp.

När Skogsstyrelsen lovar att skogen ska vara tillgänglig för "alla" har den nog inte tänkt till. Om Lars-Göran Wadén ska kunna plocka svamp måste ju skogen asfalteras, och då kan varken svamp eller skog växa. Men i stadsmiljön skapar tillgänglighet faktiskt tillväxt. En ramp öppnar ju butiken för alla hjulburna: folk i rullstol, folk med barnvagn och de jättelika rullatorarméer som formeras när fyrtiotalisterna åldras. Vilken smart affärsidkare tackar nej till deras pengar?