Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Långtidssjuk bollas mellan myndigheterna

Jag blir rasande varje gång jag hör vår statsminister prata om hur bra det är att långtidssjuka får hjälp att komma ut i arbete. Att vi blir utförsäkrade från sjukförsäkringen och därmed får chansen att bli inskrivna i introduktionsprogrammet som hjälper oss att komma tillbaka till jobb/studier.

Min erfarenhet av introduktionsprogrammet är följande:

Jag gick hoppfull till arbetsförmedlingen den första dagen jag var utförsäkrad från försäkringskassan med de papper jag fått från försäkringskassan och bad att bli inskriven i introduktionsprogrammet. Jag blev inskriven och fick noggranna instruktioner om hur jag skulle gå tillväga för att få pengar i form av aktivitetsstöd i fortsättningen.

Jag frågade: "Vad händer nu, vad ska jag göra?"

Svaret löd: "Kom tillbaka hit (till arbetsförmedlingen) om en månad så vi får skriva på din närvarorapport som du ska sända till försäkringskassan för att få dina pengar."

Min fråga: "Närvaro i vad? Ska jag inte få hjälp av er? Ska ni skriva på att jag varit närvarande? Men var ska jag närvara, vad ska jag göra?"

Svar: "Du ska komma hit, gå till kundtjänst där någon skriver på din närvarorapport, något annat händer inte."

Min fråga: "Så det finns inget innehåll i introduktionsprogrammet? Jag ska gå hem och fortsätta att vara sjuk och komma tillbaka om en månad, gå till kundtjänst, få påskrivet av en anställd som aldrig sett mig att jag varit närvarande i något som inte finns?"

Svar: "Ja, det är det som finns att erbjuda så du har en fortsatt inkomst."

Fortfarande lite hoppfull väntade jag hemma på att kanske får jag en kallelse till något men tiden gick, jag gick till arbetsförmedlingens kundtjänst efter en månad, träffade en person där som skrev på min närvarorapport som jag sedan sände till försäkringskassan. Jag ställde samma mängd frågor till honom också men fick till svar att "det finns ingen möjlighet att arbetsförmedlingen ska kunna hjälpa alla tusentals sjuka utförsäkrade utan det är försäkringskassan jag får vända mig till, det är deras påhitt".

Jag ringer försäkringskassan som hänvisar mig tillbaka till arbetsförmedlingen som har fått uppdraget. Försäkringskassan säger: Efter dessa 90 dagar i introduktionsprogrammet förutsatt att jag varit närvarande kan jag ansöka om sjukpenning igen, observera kan jag ansöka om – underförstått det är inte säkert att jag beviljas.

Under denna tid har mängder av information via brev kommit till mig från försäkringskassan, arbetsförmedlingen, A-kassan.

Flersidiga dokument med väldigt noggranna instruktionen och flera blanketter för ifyllnad men allt handlar enbart om hur jag ska kunna få fortsatt inkomst i form av aktivitetsstöd under dessa tre månader. Stackars handläggare, hoppas de håller sig friska trots arbetsbelastningen.

Jag är inte friskare, snarare sämre på grund av all oro, först för utförsäkring från sjukpeng sen för att få i gång aktivitetsstödet och nu för vad som ska hända. Får jag sjukpeng igen eller måste jag gå till socialen?

Kom ut i verkligheten ni politiker och försök att lyssna till oss som redan ligger.

Vad kostar allt detta samhället? Vad det kostar mig vet jag, mer värk, oro och sömnlöshet.

Klyftan mellan fattiga och rika ökar, socialfallen ökar, psykiska sjukdomar och därmed ökar missbruk, våld och depressioner hos barnen i dessa familjer.

Ättestupan är tillbaka, vi hoppar själva så det är klart att statistiken visar att färre är sjuka.

Hopplös och sjukare 53-årig kvinna

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel