Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lärare: Man är aldrig bättre än sin senaste lektion

Jag vill härmed lyfta fram yrkesrollen lärare i dagsljuset, för alla har stött på en sådan. Min bild är att vi lärare har hamnat i stormens öga där det beskrivs runt omkring vad vi ska göra och inte, från uppdragsgivare, fackliga företrädare och den breda allmänheten.

■■ Följ ST Debatt på Facebook

Läraryrket är komplext och det finns knappt någon bortre gräns för vad som förväntas av oss i den kompensatoriska skolvardagen, för vi vill inte annat än att elever ska få utvecklas och nå uppsatta mål i sin utvecklingsresa. Där står vi likt en skådespelare på teaterscen och drar till oss uppmärksamhet, med insikt att jag inte är bättre än den sista lektionen.

Javisst, ideal, bildning, kunskap och uppmärksamma den enskilde unike eleven. Vi vill att eleverna har det bra tillsammans med andra och möjlighet att utveckla sina förmågor, för vi är där för elevernas skull. Det vore lysande om det var så, men medvetna om att det finns en verklighet utanför skolans väggar som lockar och drar, som jag menar läraryrket handlar om, att på sikt göra eleverna utbildning/högskoleförberedda och anställningsbara.

Läs även: Skolpengen har fått oss att glömma vem skolan är till för

I min lärarvärld menar jag att skolan är:

■ En arbetsplats där lärare och elever ses som det humankapital man har. Där utbildningsväsendet måste bli en riksangelägenhet och en bildningskulturell bas tillåts vara en framåtsyftande gränslös arena, där ledstjärnan består av öppenhet, nyfikenhet, kunskapsideal och kreativitet i en stimulerande miljö.

■ Där interaktiviteten får mer utrymme, det vill säga möten i realtid där dialogen och det goda samtalet är en del av skolans kunskapskultur och i den andan skapas och blir den mångkulturella skolan en naturlig del av vardagen. En mötesplats där den enskilda eleven blir sedd och bekräftad. I möten tillåts den unika eleven visa sina färdigheter och förmågor där eleverna kommer att glädjas över att hen duger som människa.

■ Då vi ödmjukt måste betrakta Sverige som det lilla land det är i den stora världen. Sverige låg i framkant gentemot vår omvärld under 1960-talet, då både kultur, kunskap och bildningsbas värderades högre. Det var inte bättre förr, det var bara annorlunda, men synen på behovet att skaffa sig en utbildning då var drivkrafter av statsangelägna inslag.

■ Pendeln går från det ena hållet till det andra. I min visionära tilltro inför framtiden, kommer gårdagens kunskap och läroideal vara morgondagens skolkulturella utbildnings vardag. Där vi centralt i denna bildnings resa sätter elevernas kunskapsutveckling i fokus där just eleven går och är i skolan för att bilda och lära sig att umgås och vara/samarbeta med andra elever, lära sig för livet, samtidigt som lärare får vara lärare, utbildad för att lära, och i mötet med elever får ägna sig åt det lärare är bäst på. I detta lärande möte uppstår, menar jag det bästa ömsesidiga livslånga lärandet.

Bo Schefström

Legitimerad gymnasielärare i geografi, samhällskunskap och sociologi på Sundsvalls gymnasium, Västermalm

Läs även:

Kommunala skolan blev helvetet på jorden

Skolbarn korsar vägen i totalt mörker på tungt trafikerad väg – Trafikverket borde skämmas

Först när vi slutar att sortera elever kan vi återfå vårt goda rykte

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel