Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lars Ströman: I dag är det Förintelsens minnesdag – uppmärksamma dem som vågade göra motstånd

I dag firas Förintelsens minnesdag. En dag att minnas de sex miljoner judar som mördades av nazisterna. Men glöm inte motståndet. De människor som vågade agera. Här är några personer som av den israeliska myndigheten för minnet av Förintelsen Yad Vashem fått titeln "rättfärdiga bland nationer".

Annons

Ho Feng-shan var Republiken Kinas sändebud i Wien. När Tyskland annekterade Österrike blev Ho Feng-shan generalkonsul, underställd Kinas ambassad i Berlin. Ett giltigt visum var vad som behövdes för att få tillstånd att resa ut ur Tyskland. Så Ho Feng-shan började utfärda visum till Shanghai för judar som var på flykt. Han agerade i direkt trots mot sina överordnade. Efter revolutionen i Kina följde han med nationalistregeringen från Kinas fastland till Taiwan – och representerade Taiwan i bland annat Egypten, Mexiko, Bolivia och Columbia. Han dog 1997 utan att vare sig han själv eller någon annan hade uppmärksammat hans insatser. Han fick erkännande som en av de "rättfärdiga bland nationer" tre år senare.

Wilhelm Hosenfeldt var född i Hessen. Han gick med i nazistpartiet 1935. När Tyskland invaderade Polen blev han inkallad till den tyska krigsmakten. Av hans dagböcker framgår att han blev alltmer upprörd över nazisternas förbrytelser. Han skrev bland annat att "vi har dragit en evig skam över oss själva".

Waldislaw Szpilman lyckades fly från Warszawas ghetto och gömde sig i ruinerna i Warszawa när Wilhelm Hosenfeldt träffade på honom. Hosenfeldt såg till att Szpilman var i säkerhet fram till att tyska trupperna drog sig tillbaka från området. Wilhelm Hosenfeldt blev tillfångatagen av ryska trupper och avled i rysk fångenskap. År 2008 fick han erkännandet som en av de "rättfärdiga bland nationer". Räddningen av Waldislaw Szpilman har skildrats i Roman Polanskis film "Pianisten".

Mohamed Helmy var född i Khartoum av egyptiska föräldrar och kom till Berlin 1922 för att studera till läkare. Det nazistiska maktövertagandet innebar att han inte fick gifta sig med sin tyska fästmö, Annie Ernst. Han bevittnade hur judiska läkare och sjuksköterskor tvingades bort från sjukhuset där han jobbade. Trots att han hade myndigheternas blickar på sig uttalade han öppet sin kritik mot nazisterna. 1938 fick han sparken från sjukhuset. Han gömde en grupp judar som därmed överlevde kriget. Det finns också dokumentation som visar att han skaffade dokument från den muslimska församlingen i Berlin för att en judisk kvinna skulle kunna hålla sig undan från de nazistiska förföljelserna. En tysk kvinna, Frieda Szturmann, hjälpte Mohamed Helmy att gömma människor. Det skulle dröja till 2013 innan Mohamed Helmy och Frieda Szturman fick erkännande som "rättfärdiga bland nationer". Efter kriget kunde Mohamed Helmy och Annie Ernst gifta sig.

Karolina Juszczykowska var anställd som köksarbetare för en gren av den tyska ockupationsmakten. Hon gömde två judar i sitt hem i Tomaszow i Polen. Under en husrannsakan sköts de båda männen. I förhör förklarade Karolina Juszczykowska att hon gömde dem för att hon behövde pengar. Men bedömare tror att hennes berättelse i förhören handlade om taktik. Det var bättre att säga att hon behövde pengar än att hon ville förhindra deportationerna. Hon dömdes till döden och avrättades den 9 januari 1945. Den 17 maj 2011 fick hon erkännande som en av de "rättfärdiga bland nationer".

Suzanne Spaak var född i Bryssel i en rik familj, men hamnade så småningom i Paris. Under den tyska ockupationen gick hon med i motståndsrörelsen. Det fanns en skepsis mot överklasskvinnan, men hon visade sig vara en ytterst skicklig motståndsman. Hon använde sin status för att få till exempel präster och höga tjänstemän att hjälpa till. Hon gömde framför allt judiska barn från deportation. Under en period medverkade hon i den "Röda Orkestern", en kommunistisk underrättelsetjänst som varnade Stalin för det tyska angreppet 1941. I oktober 1943 arresterades hon av Gestapo. Men hon hade sinnesnärvaro att snabbt smussla vidare en lista på judiska barn som behövde skydd. Den 12 augusti 1944 mördades hon av Gestapo. Den 25 augusti kapitulerade de tyska styrkorna i Paris. 1985 erkändes hon som en av de "rättfärdiga bland nationer". Hennes svåger Paul Henri Spaak blev Belgiens premiärminister och en av EU:s grundare.