Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Läses lååångsamt

Annons

Det tar tid. Att läsa. Att läsa om. Och det skänker tid som flytt. Att läsa. Att läsa om. Varje ord, varje mening, varje stycke, varje kapitel – passager av olika slag. Olika betydelser. Mellanrum. Genomgångar.

Nu en sorts klippbok som aldrig blev färdig, i två band, mycket säkert översatt och bildsatt av Ulf Peter Hallberg. Huvudperson är staden Paris och stadens aktiva arbete för att skapa nytt, bli ny, lämna det gamla bakom sig. Författaren Walter Benjamin (1892–1940), som 1927 inledde sitt arbete med att försöka begripa utvecklingen under 1800-talet, ett arbete som inte var avslutat när han avled 1940 i ett försök att fly undan nazismen.

Detta är Ulf Peter Hallbergs andra översättning av ”Passagearbetet”. Den förra översättningen (Symposion 1990–92) har sedan länge varit stört omöjlig att få tag på. Stordåd av Atlantis att ge ut den igen och med ett rikt bildmaterial där ”För första gången i arkitekturens historia kommer med järnet ett syntetiskt byggnadsmaterial med i bilden” och hastigheten i byggandet och därmed stadsbildens förändring inom en generation blir mer omfattande än någonsin tidigare.

En bok att bläddra, ja, två böcker att bläddra. Böcker genom vilka senare – och tidigare – samhällsföreningar blir synliga. Böcker som hjälper oss att göra siktlinjer längre, i tid och rum och mellanmänskligt. Hur vill vi ha våra gemensamma rum? Det offentliga i staden? Samtalens rum? Och ton? Walter Benjamins klippbok känns ny och nödvändig och den får en att skriva:

Detta att föreställa sig,

att inbilla sig,

som att ständigt finna de där

valven och bortom dem

valven,

som att ständigt finna de där

passagerna och bortom dem passagerna

en inte visste om

ens i inbillningen,

ens kunnat föreställa sig,

att detta.

Fortfarande finns tid att läsa. ”Passagearbetet” dröjer vid det förflutnas medvetna och nyckfulla. ”Passagearbetet” tänjer vår förmåga att förstå förändringar. Läsarten som anmodas är med långsamhetens och sansens.