Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lassgård gläds åt "dundergubben"

En Saab-älskande rättshaverist med keps och dödslängtan. Vid första anblick är Ove inte det givna valet för en mysig julfilmsupplevelse. Men skenet bedrar.
– Historien om den här sura, jäkla gubben är så rik i sin humanism, säger Rolf Lassgård.

Annons

Gilla Mittnöje på Facebook för fler nöjesnyheter

Vi är vana vid att se honom i actionladdade polisserier, i komplexa relationsdramer eller i färd med att lösa kriminalgåtor. Han figurerar också ofta på listor över Sveriges snyggaste män. Nu tacklar Rolf Lassgård en ny typ av roll. Gubbarnas gubbe Ove i filmatiseringen av Fredrik Backmans bästsäljande roman "En man som heter Ove" möter biopubliken på juldagen.

– Jag blev verkligen glad när jag väl fick rollen. Jag har hamnat i åldern då jag börjar få roller av typen "mysig morfar" och så dyker den här dundergubben upp. Det var inte lätt att bli av med honom efteråt, det blev verkligen en drömroll.

Även om garanterat alla har en självutnämnd ordningsman som Ove i sin närhet är 59-åringen inte en typisk nutida äldre man. Han kommer snarare från en annan tid.

– Vi är ju egentligen jämnåriga och jag tillhör väl mer generationen som krampaktigt försöker hålla sig kvar i det ungdomliga, ha ha. Personligen tycker jag det var befriande med den här masken och att sitta på inspelningen och tänka, "fan, vad gammal jag ser ut".

"Masken", det är den mycket övertygande skapelse som tog två timmar att sätta på varje dag och som hjälpte Rolf Lassgård att komma i stämning.

– Ove går ju sin morgonrunda i kvarteret klockan sex varje morgon. Klockan fem hade jag min rutin, när alla andra låg och sov. Och masken talade till mig, den krävde saker av mig. Det var en bra trigger, att inte vara så himla glad när man klev upp.

När den höggravida och mycket bestämda nya grannen Parvaneh dyker upp i inledningen av filmen blir Ove störd i sina planer på att ta livet av sig. Grannen spelas av Bahar Pars, som ser fram emot att bli Parvaneh med en bred publik och att dessutom få representera en grupp som sällan syns i svensk film.

– Och det som Parvaneh ser, att det finns något fint i Ove, det blir så viktigt. Och tvärtom, han lär ju känna henne också. I dag är det så lätt att man inte orkar se förbi sina förutfattade meningar om människor men det måste vi, speciellt när vi lever så segregerat i våra små klickar.

Under ett filmår där svenska biosuccéer mestadels har lyst med sin frånvaro är regissören Hannes Holm väldigt medveten om betydelsen av att sätta upp en film på just juldagen.

– Förväntningarna är höga. Det kan vara kreativitetshämmande. Inspelningen var tuff på det sättet, vi har alla velat att historien skulle fungera och bli bra. För att lyckas måste man liksom äta upp hela boken, nästan bokstavligt, så man får ut den i blodet. Då kan man börja vara modig och waila loss.