Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Läsvärt porträtt av en av jazzens återupptäckta storheter

Musikern och musikforskaren, Stefan Wistrand, verksam inom jazz- och improvisationsmusik sedan mitten av 1970-talet, har med den här läsvärda boken tecknat ett porträtt av jazzmusikern och kompositören Börje Fredriksson (1937-1968).

Börje växte upp i ett litet samhälle utanför Eskilstuna. Karriären inleddes med dragspel i tidiga år och sedermera tog han värvning vid Svea Livgardes Musikkår efter avslutad skolgång 1952. I det militära blev instrumenten valthorn och trumma. 1957 bytte han till tenorsaxofon och i början spelade han med olika dansinriktade jazzorkestrar.

Börje var en begåvad musiker och en bit in på 60-talet uppmärksammades han i jazzkretsar för sina egna grupper och kompositioner. 1966 kom hans album Intervall. Den mottogs väl av Orkester-Journalen som belönade den med Gyllene Skivan samma år.

Stilistiskt var Börje influerad av bland andra John Coltrane som han gillade, utan att gå i hans fotspår. Han ville annat med sin musik och formade ett eget uttryck även om ett och annat Coltranefragment kunde höras ibland. Efter sin för tidiga bortgång 1968 och decennierna framåt blev han i det närmaste bortglömd av jazzetablissemanget. Men på 1990-talet och framåt har han återupptäckts av nya generationer.

Som komplement till boken utges av Caprice Records 15 spår med unikt material, framför allt radioinspelningar, för lyssning och nedladdning från Spotyfy, iTunes och liknande tjänster. Förlag är Bo Ejeby i samarbete med Svenskt Visarkiv.

Hans-Erik Bergman

Recension - Litteratur

Stefan Wistrand: Börje Fredriksson, saxofonist

Bo Ejeby Förlag