Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Låt inte ockrarna skinna oss medborgare

Annons

Innan Migrationsverket börjar slå upp tält borde myndigheten starta ett eget Airbnb. Många privatpersoner både vill och kan ge tak över huvudet åt asylsökande. Det som behövs är ett standardiserat hyreskontrakt, och en sida där folk får en möjlighet att fylla i vad de kan erbjuda: uthyrningsdelen av villan, Attefallshuset som står i trädgården, övernattningslägenheten.

Så skriver Lisa Pelling i nättidningen Dagens Arena på onsdagen. Hon knyter an till den väldiga solidaritet som vi har fått se den senaste månaden när tiotusentals flyktingar kommit till Sverige. Värdet av den solidariteten kan inte överskattas, speciellt nu när antalet flyktingar är så många att själva numerären skapar praktiska problem. Pelling pekar på att vi i dag har 10000 flyktingar på Migrationsverkets förläggningar trots att de redan fått uppehållstillstånd. Här måste kommunerna – alla kommuner – ta sitt ansvar. Börja där!

Samma dag läser jag i SvD Näringsliv om hur privata vårdjättar inte drar sig för att sko sig på flyktingkrisen. Det handlar både om riskkapitalägda jättar som Aleris och mindre företag som den som drivs av den föregivne sossen, ja han var faktiskt riksdagsman (S) en gång, Jan-Emanuel Johansson, som nu sålt till ett riskkapitalbolag. Jag har tidigare läst om summor på 60000 i månaden. Nu talas om 84000 i månaden i familjehem för placering av ensamma flyktingbarn, där bolaget tar hälften. Den i sammanhanget ofta själv kritiserade Bert Karlsson talar om skandal. Och han har förstås rätt. Det här är att sko sig på skattebetalarnas oro och omsorg om flyktingarna.

Det är en skandal som inte får fortsätta. Hur kommer det sig då att kommunerna inte protesterar? Svaret är att det gör de ofta. Men krisen är akut när det kommer så många. Dessutom dras vi med en Lag om offentlig upphandling som är tänkt att göra kommunerna effektivare genom att privata utförare ställs mot varandra, men som ofta fungerar tvärtom.

Christina Ramberg, professor i civilrätt vid Stockholms universitet menar i SvD, att lagen förhindrar kommunerna att köpa in tjänsterna på ett professionellt sätt. Företagen kan lägga vilka bud som helst och kommunen har inte rätt att förhandla om saken. De har bara att säga ja eller nej. Det skulle ett privat företag som upphandlar aldrig acceptera. När ska Konkurrensverket reagera mot detta agerande?

Än värre är att rövarpriserna inte är en garant för att barnen behandlas väl. Rädda Barnens Elisabeth Dahlin oroas över att privata vårdbolag slarvar och att det akuta läget lockar oseriösa spelare. Tidningen ger exempel på att olämpliga hem tar emot barn. Och de lär inte bli färre när ersättningarna höjs. Tänk så mycket vettigare det vore om Migrationsverket kunde göra upp avtal enligt den modell Pelling och Dagens Arena föreslår. Det gällde säkerligen att hålla koll på familjehemmen även då, och någon ersättning borde förstås utgå, men risken för att man bara hjälper till för pengar borde i alla fall minska riskerna, samtidigt som medborgarna – skattebetalarna – skulle slippa att känna sig lurade.

Här gäller det för regeringen att agera. Öppna för att ge solidariteten en chans. Stäng samtidigt möjligheten för ockrarna genom att ändra i den lag om offentlig upphandling som redan är på väg att förbättras av regeringen med civilminister Ardalan Shekarabi i spetsen.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel