Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Matilda Molander: Vi vill inte ha någon hämnd för Drottninggatan, vi behöver den inte

Annons
Blommor på Drottninggatan efter terrorattacken 2017.

Vi vaknade upp till en svart fredag. En eller flera personer har gått in i två moskéer i Christchurch på Nya Zeeland under fredagsbönen och kallblodigt skjutit de bedjande. I skrivande stund uppges 49 personer vara döda och 20 personer vårdas på sjukhus med livshotande skador.

”Det var väldigt fridfullt, lugnt och tyst, som det är när gudstjänsten startar, man kunde höra en knappnål falla. Så plötsligt började det att skjuta”, säger en äldre man i rullstol som inte har hittat sin fru till TVNZ.

En annan man berättar för The Guardian hur terroristen sköt mot människor som försökte att fly. ”Det fanns en bänk, jag la mig ner (med) halva kroppen under bänken och benen utanför. Försökte att inte andas. Han bytte magasin flera gånger. Bang, bang, bang, sen när skotten tog slut bytte han magasin igen.”

Innan attacken publicerade terroristen ett manifest på 74 sidor där han förklarar varför han bestämde sig för att attackera två moskéer. Det är hårresande läsning. Med resonemang om hur den vita rasen är på väg att utplånas på grund av fallande födelsetal och massinvandring ser han ingen annan utväg än att fysiskt förgöra dem han kallar inkräktare. Inspirerad av Breivik hoppas han genom sin attack polarisera västvärlden och provocera fram våld som destabiliserar och förstör vårt samhälle som det ser ut i dag.

Han beskriver själv hur beslutet att genomföra attacken startade med terrordådet på Drottninggatan 2017, och att hans attack på moskéerna i Christchruch ska ses som en hämnd för det.

Men vi vill inte ha den här hämnden, vi behöver den inte.

Vår hämnd tog vi när vi grep Rakhmat Akilov, när han förhördes, när han fick en advokat som försvarade honom, när han ställdes inför rätta, när över hundra vittnen och målsägare fick berätta om vad de sett och upplevt den 7 april, när han dömdes. När vi var precis det som Rakhmat Akilov hatade. När vi visade vad en demokratisk rättsstat är.     

För det är i de här situationerna som ett land och ett folk verkligen sätts på prov. Hur vi reagerar avgör vilka vi är.

Nya Zeelands premiärminister Jacinda Ardern sa på en presskonferens efter attacken att ”De (som invandrat hit) har valt att göra Nya Zeeland till sitt hem, och det är deras hem. De är vi.”

Terroristen i Christchurch hade inspirerats av terrordådet på Utöya. Det vi som står upp för ett demokratiskt och mångkulturellt samhälle ska komma ihåg från sommaren 2011 är Helle Gannestads ord: ”Om en man kan visa så mycket hat, tänk vad mycket kärlek vi kan visa tillsammans.”

Nu är det viktigare än någonsin.

Annons