Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Din medievärld är inte min medievärld

Annons
Foto: Ellinore Wolf

Jag råkar allt oftare ut för att diskussioner redan från början hamnar fel, för att jag och personen jag diskuterar med har fullständigt olika ingångar i ämnet. Det kan handla om olika förkunskap, utifrån att vi har tagit del av helt olika källor till bakgrundsinformation. Detta i sin tur leder till att vi talar helt förbi varandra, som om vi inte ens förstår varandras språk, fast vi båda talar svenska. Och det tycks bero på att vi verkligen har helt olika verklighetsuppfattning.

Om du läser den här texten i en papperstidning är sannolikheten stor att du är minst 50 år gammal och medelklass. Det enligt en undersökning om svenskars medieanvändning i valrörelsen i höstas, gjord av Mittuniversitetet, Södertörns högskola och Medier och Demokrati vid Lindholmen Science Park.

Den visar att svenskarna befinner sig i helt olika medievärldar, beroende på framförallt ålder och klass, där ytterligheterna är de som främst tar del av morgontidningarnas bevakning, mot dem som får all sin information via sociala medier.

Sociala medier är å ena sidan demokratiserande. Det ger fler utrymme att ta plats i debatten, fler åsikter ryms. Å andra sidan gör Facebooks algoritmer att vi exponeras för ett begränsat antal ämnen, oftast av det slag vi redan visat att vi gillar, genom gillamarkeringar, delningar och kommentarer. Detta gör att den som använder sociala medier som främsta informationskälla får helt annan information än den som läser en tidning varje dag. Det blir bokstavligen som att leva i två olika världar.

Undersökningen pekar också på försvagade lokala medier, som har allt mindre resurser till lokal granskning och bevakning, samtidigt som allt färre tar del av lokalpressen.

Det är en farlig utveckling. Journalistik gör skillnad. Direkt information från ett parti på Facebook är inte objektiv. Vi ser allt oftare hur politiker använder siffror och statistik missvisande för att bevisa sina teser. Och privatpersoner och trollbotar som hjälpsamt bidrar till att sprida felaktigheter, samtidigt som få av mottagarna går till källorna och kontrollerar – det som är journalistikens jobb.

Journalistiken är inte ofelbar. Misstag begås. Tyvärr blir dessa fler i takt med att medierna förlorar intäkter. Men journalister har till skillnad från politiker och privatpersoner på Facebook och Twitter en arbetsmetod att hålla sig till som bygger på principer om sanning, relevans och etiska överväganden.

Seriösa medier har att i valbevakning inte bara vidarebefordra politikernas egna budskap, utan också att ifrågasätta dem och ställa följdfrågor. Journalistiken har här ett stort ansvar, och slutsatsen som forskarna gör är också att mediepolitiken måste se till att garantera förutsättningarna att ta det ansvaret.

Annons