Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: En diplomat som Ullenhag är precis vad Liberalerna – och svensk politik – behöver

Annons
Foto: Henrik Montgomery

Nu står det klart vilka personer som kandiderar till partiledarposten i Liberalerna. På tisdagen tillkännagav både Erik Ullenhag och Johan Pehrson att de kandiderar och därmed tar striden mot Nyamko Sabuni som annonserade sin kandidatur redan i februari.

Av dessa tre kandidater är det bara att hoppas att Ullenhag vinner medlemmarnas förtroende. För partiets, och för Sveriges skull.

Liberalerna har i stort sett imploderat sedan valet 2014. Katastrofen illustrerades med all önskvärd tydlighet i och med EU-parlamentsvalet där de var en hårsmån för att tappa all representation i parlamentet.

Under förra mandatperioden försökte man så gott det gick att putsa partiet. Jag säger putsa eftersom det enda som var uppenbart för väljarna var byte av namn och grafisk profil. Både namnet och loggan hånades rätt hårt, inte minst i sociala medier. Samtidigt utmanades Jan Björklund på partiledarposten av Birgitta Ohlsson, som inte fick ens i närheten av det stöd som krävdes för att bli vald.

Liberalerna har framstått som ett parti sargat av inre strider, tappat väljarstöd, och delvis också förlorad politik. Det har varit svårt för väljarna att urskilja vad L egentligen vill som skiljer dem från övriga partier, och då kanske främst allianspartierna. Att vara för EU och mot SD räcker tyvärr inte, för väljare som undrar hur det ska gå med vården, skolan, kriminaliteten och pensionen.

Eller förresten skolan. Där har Liberalerna stuckit ut, men kanske kommer Björklund som skolminister mest att bli ihågkommen som den som lanserade ett nytt betygssystem som fått både lärare och elever att gå på knäna, knappast något som lockar i de breda väljarlagren.

Partiet har dessutom fått hård konkurrens om de liberala väljarna från Centerpartiet, där Annie Lööf lyckats med det Björklund totalt misslyckats med – att nå ut till väljare i hela landet, till unga kvinnor, till väljare i både staden och på landsbygden. Liberalerna har helt enkelt inte lyckats vara relevanta för tillräckligt många väljare.

Björklund har rätt i en sak han använde som försvar för det dåliga resultatet i EU-valet. Det att man inte kan jaga opinionen, utan att man måste driva en politik som man själv tror på. Och att väljarna helt enkelt inte lockats av tanken på "mer EU".

När Ullenhag på tisdagen höll presskonferens med anledning av sin kandidatur var det därför befriande att höra hur han planerar att styra upp partiet. Han tänker inte heller jaga någon opinion. Han tänker stå fast vid de socialliberala grundvärdena. Och på lång sikt är det nog den enda vägen framåt.

Ullenhag höll sig långt borta från pajkastning, kritik av enskilda personer eller partiet och tidigare beslut som fattats. Däremot öppnade han för utvärdering och självkritik, inte minst när det kommer till skolpolitiken.

Han uttryckte också, vilket man sällan hör, förvåning över den kritik som kastas på Reinfeldt, av både hans egna partikamrater och andra alliansanhängare.

Ullenhag har de senaste åren varit ambassadör i Jordanien. Som sådan får vi utgå ifrån att han besitter en del diplomatiska förmågor som kan vara precis vad partiet behöver internt för att hålla ihop och påbörja en återuppbyggnad, men också externt i regeringssamarbetet och inför nästa val. Apropå nästa val uttryckte han sig försiktigt, han vill inte låsa fast sig vid något mantra som gjordes inför valet 2018, då det lät som om Alliansen var det enda regeringsalternativet även fastän väljarna förstod att det inte var så enkelt.

Dessutom gillar Ullenhag januariöverenskommelsen. Inte bara för att han som han sa "är jurist och tycker att avtal ska hållas" utan för att den innehåller bra liberala reformer. Möjligheten att genomföra liberal politik tycks viktigare för Ullenhag än positionering och bidrag till ökad polarisering. Inte minst med tanke på det höga tonläget i dagens politiska debatt känns behovet extra stort av någon som faktiskt klarar av att vara "vuxen i rummet".

Han har också lång erfarenhet av olika positioner i politiken, han är uttalad feminist, och han står upp för mänskliga rättigheter som asylrätten.

Därför hoppas jag att Liberalernas näste partiledare heter Erik Ullenhag.

Annons