Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Vad kan Nils Öberg göra för Försäkringskassan som Ann-Marie Begler inte kunde?

Artikel 1 av 3
Ledare om Försäkringskassan
Visa alla artiklar

Annons
Försäkringskassans nye GD Nils Öberg har en del att göra om han ska lyckas återställa förtroendet för myndigheten.

Under den förra mandatperioden var det få myndigheter som fick utstå så mycket kritik som Försäkringskassan. Turerna var många, protesterna likaså. Generaldirektören Ann-Marie Begler tvingades avgå för ett år sedan, på grund av bristande förtroende.

Detta trots att allt tyder på att hon genomförde exakt det reformarbete som regeringen gett henne till uppgift att göra enligt de regleringsbrev hon fick att utgå ifrån. Till exempel lyckades hon med det uttryckliga kravet att sänka sjuktalen. (i klarspråk – neka fler att få sjukpeng.) Enligt Begler själv var hennes avgång ofrivillig och något av en panikåtgärd eftersom regeringen var rädd för att kritiken mot Försäkringskassan skulle påverka valutgången.

Först på torsdagen den 2 maj, över ett år senare, tillsattes en ny Generaldirektör för myndigheten i Nils Öberg som närmast kommer från Kriminalvården där han sägs ha ökat förtroendet. Visserligen från en låg nivå, men ändå. Bara någon vecka tidigare förhördes ansvarig minister Annika Strandhäll av KU, och fortfarande finns många frågetecken kring hur det gick till när Begler avsattes.

Vad Öberg fick förutom ett nytt jobb med den ansvarstyngda uppgiften att återställa Försäkringskassans förtroende, var också ett nytt regleringsbrev från regeringen. Något som ger honom förutsättningar att göra vad Begler inte kunde om hon samtidigt skulle vara regeringens direktiv troget.

Det finns anledning att tro att regeringen den här gången faktiskt har ambitionen att inte bara återskapa förtroendet för Försäkringskassan och fösa över skulden på myndigheten utan att faktiskt också ta ansvar för att återställa dess funktion som stöd åt dem som behöver, vare sig det handlar om plötslig sjukdom eller livslånga funktionshinder.

Det är också i enlighet med januariöverenskommelsen där en av de 73 punkterna var att "rätten till assistans för egenvård, inklusive andning och sondmatning, ska återställas". Ett krav som ställdes av Liberalerna i förhandlingarna.

Då tidigare regleringsbrev haft fokus på besparingar, med till exempel målet att pressa ner sjuktalen till max nio dagar per person och år, är de nya skrivningarna lite luddigare varför det finns ett visst tolkningsutrymme. Istället för niodagarsmålet ska Försäkringskassan nu verka för att ”sjukfrånvaron ska vara långsiktigt stabil och låg”.

Vad gäller den personliga assistansen har man lagt till en skrivning som kan komma att göra stor skillnad för personer med rätt till personlig assistans. Det står nu att "Försäkringskassans arbete med assistansersättning ska bidra till det nationella målet för funktionshinderpolitiken. Handläggningen ska präglas av hög kvalitet och rättssäkerhet så att den som är berättigad till ersättning också får det."

Även om Annika Strandhäll förnekar att Begler fick sparken på grund av det kommande valet är det självklart så att Socialdemokraterna inser att inte bara Försäkringskassan utan också partiet tappat förtroende och väljare på grund av behandlingen av sjuka och assistansberättigade.

Just därför känns det bra att L och C ingår i överenskommelsen, då de är två partier som åtminstone när det gäller assistansen sätter behov före besparingar.

Det vore verkligen på tiden om både sjuka och funktionshindrade äntligen kunde dra en djup, lättnadens suck efter år av oro och osäkerhet.

Annons