Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

LEDARE: Ovälkommet men nödvändigt beslut om BB i Sollefteå

Knappast någon applåderar dagens beslut i landstingsfullmäktige, att lägga ner förlossningen och den slutna kvinnosjukvården vid Sollefteå sjukhus.
Landstinget är i en minst sagt kärv ekonomisk situation och drastiska åtgärder måste vidtas för att få ordning på kommande budgetar. Dagens beslut räcker knappast för att få en ekonomi i balans, men någonstans måste man börja.

Att skära i vården är i stort sett omöjligt utan att någon drabbas, så även i det här fallet. Det drabbar födande kvinnor och kvinnor i behov av gynekologisk vård. Det drabbar även anställda vid Sollefteå sjukhus.

Frågan är också vilka konsekvenser detta kommer att få för Sundsvalls sjukhus och då främst för förlossningen. Redan i dag förekommer överbeläggningar och arbetssituationen för de anställda är inte tillfredsställande. Nu ska man dessutom ta hand om de patienter som kommer från Sollefteå för att föda. Det har framförts synpunkter om att Sollefteå har för få förlossningar för att kunna upprätthålla patientsäkerheten, då personalen inte ges möjlighet att hålla sig uppdaterade och finnas på plats dygnet runt. Synpunkter från läkare i Sundsvall som det argumenterats emot från Sollefteå.

Faktum kvarstår att Sollefteå har näst färst antal förlossningar av alla sjukhus i Sverige.

Det är ändå viktigt att påpeka att detta beslut, trots oenighet i landstingsfullmäktige, en oenighet som skär genom partierna, inte i grunden borde vara en konflikt mellan städerna i länet. Landstingets uppgift är att tillgodose alla länets invånare med kvalitativ vård, inte nödvändigtvis i hemkommunen. I Norrbottens län har man två förlossningskliniker på betydligt större yta än Västernorrland.

Möjligen går det att invända att dagens beslut kunde ha skjutits på framtiden i väntan på slutgiltigt beslut om regionbildningen som kommer att rita om hela kartan och med stor sannolikhet sätta i gång nya processer om omfördelningar av resurserna i regionen. Samtidigt hade det varit ohållbart av landstingsfullmäktige att inte ta ansvar för ekonomin, så något måste göras, helst i går.

Att vänta med svåra beslut för att inte tappa väljare är annars en strategi som kanske fungerar på kortare sikt. Att i opposition vara emot föreslagna besparingar är en annan. Men den som har makten måste också ta ansvar, och det innebär att tvingas fatta obekväma och impopulära beslut.

Därför är det bra att förslaget inte avvisades. En återremiss – om den hade landat i att lägga ut verksamheten på entreprenad – hade varit en om möjligt bättre lösning. Tyvärr skulle den troligen ha varit omöjlig att få igenom i landstinget med nuvarande sammansättning.

Dessutom kostar ett uppskjutet beslut pengar, varje dag. Därför är det nu bara att bita i det sura äpplet och utifrån dagens beslut vidta de åtgärder som står till buds för att vården även i fortsättningen ska vara så bra det bara går för västernorrlänningarna.