Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Varför är ni så rädda för Elin Nilsson?

/
  • Kommunpolitikern Elin Nilsson (M) som ofta hamnar i blåsväder.

När en man gör något är det sällan han anklagas för att endast söka uppmärksamhet. När en kvinna gör något som får uppmärksamhet antas ofta att hennes enda syfte med gärningen är detta: att vilja ha uppmärksamhet.

Annons

En person som drabbas av detta påfallande ofta är kommunpolitikern i Sundsvall, Elin Nilsson (M).

Det finns anledning att tro att dessa reaktioner grundar sig i rädsla, kanske för att bli omsprungen och förlora makt.

Den här gången är det Robert Thunfors, partiordförande för partiet Nätverk Timrå, som kritiserar henne för att hon upplåtit sin lägenhet åt en barnfamilj som blev vräkta strax före jul.

Mer skulle inte behöva sägas, eftersom det är helt uppenbart att ingen gör en sådan uppoffring endast för att få uppmärksamhet. Vem lämnar sitt hem åt främlingar, på obestämd tid, för att bli omskriven i tidningen? Knappast någon, inte Elin Nilsson heller.

Thunfors medger visserligen att handlingen var ett smart drag av Nilsson, och syftar då till den uppmärksamhet hon faktiskt får. En fråga är hur säker Thunfors är på att det alltid är Nilsson själv som kontaktar medierna? Tänk om det är så enkelt som att hon faktiskt förstår den delvis nya mediedramaturgin och förstår att hon inte själv behöver kontakta medierna?

Elin Nilsson förstår att använda sociala medier streetsmart. Hon uppdaterar flera gånger om dagen, och informerar på så sätt omgivningen om vad hon har i görningen. Gör hon något som anses ha nyhetsvärde så tar medierna kontakt med henne, inte tvärtom, även om det händer att hon själv tar kontakt när hon har något att komma med.

Det händer att personer, ofta män, ofta politiska antagonister, uppmanar Nilsson att lugna ner sig, inte uppdatera lika ofta, bli mer traditionell i sina offentliga utspel. Ett argument som används är att hon då skulle slippa undan en del av de hot och hat som riktas mot henne, som tvingar henne att bära överfallslarm.

Det är inget annat än den välkända slagdängan "skuldbeläggning av offer" som framförs av dessa män.

När Elin Nilsson medverkade i programmet Big Brother syntes en hel del hån och småleenden. Har denna människa inga gränser för sätt att söka sig till rampljuset? Har hon inget annat för ögonen än att bli rikskänd och kanske komma in i riksdagen?

För det är ju väldigt konstigt med politiker som vill komma in i riksdagen. Frågan är hur många som tittade på programmet. Det gjorde jag, och Nilsson frångick inte sina principer och värderingar, eller sitt syfte med att delta i programmet; att få ut sitt politiska budskap till en målgrupp som kanske inte tar del av traditionell nyhetsrapportering. Det är svårt att förstå hur ett sådant initiativ kan ses som något dåligt, i en värld där alla famlar efter just detta – nya vägar att nå den digitala generationen.

Till skillnad från många andra tvekar hon inte heller att gå emot sitt eget parti när hon står upp för sina värderingar. Det är svårt för den som följt henne nära under en tid att tro något annat än att Elin Nilsson är en politiker som brinner för att göra skillnad, och som lever som hon lär. Att hon precis som alla andra använder de kanaler som står till buds för att nå ut och därmed göra skillnad är inget hon ska behöva ta skit för, det är något som andra borde lära sig av och ta efter.

Men det är kanske det Thunfors gör, när han använder henne och sin kritik mot hennes agerande för att själv få uppmärksamhet. Har man inte tillräckligt intressanta egna idéer kan man ju alltid hacka på andras.

LÄS OCKSÅ: Jo jämställdheten angår alla män. Dig också!

Annons