Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lina Norberg Juuso: Det handlar om makt och kapital

514 kvinnliga skådespelare inom film- och teaterbranschen har gått samman i ett uppror. I Svenska Dagbladet har skådespelarna berättat om villkoren inom branschen.

Annons

Det är vittnesmål om en tragedi. En tragedi med djupa historiska rötter som tillåtits pågå. På landets teaterscener och i filmproduktioner har kvinnor setts som utbytbara varor – till för de manliga upphöjda "genierna" att våldföra sig på, att håna, att förtrycka. 

Det är en redogörelse i SVD om brott – om våldtäkt. Det handlar också om sexuella övergrepp, om sexuella trakasserier, om vedervärdigt maktmissbruk.

Och mitt i denna tragedi har ett förlåtande ljus riktats mot förövarna inom branschens väggar. En tystnadskultur har bäddat in de härjande männen i kulturens kropp. Männen har klätts på den manliga geniets kostym och i den kostymen har kriminalitet och gränslöshet accepterats. Nu har kvinnorna fått nog. 514 kvinnliga skådespelare står enade och pekar på det kollektiva misslyckandet. I SvD skriver de att regissörer har misslyckats, att producenter har misslyckats, att produktionsbolag har misslyckats, att teaterchefer har misslyckats, att politiker har misslyckats. 

Kvinnorna pekar på det självklara: Att ingen ska bli sexuellt utsatt på sin arbetsplats. 

Skådespelarna skriver att de ska låta rättsväsendet göra sitt jobb när det finns anledning till det. Och här måste rättsväsendet ta sitt fulla ansvar. Informera kvinnorna om deras juridiska rättigheter och lägga resurser på att utreda misstänkta sexbrott ordentligt för att en prövning i domstol ska bli möjlig. Politikernas ansvar är att se till det finns tid och pengar för rättsväsendets arbete. Sexualbrottsmål får inte bortprioriteras. 

Upproret är en konsekvens av #metoo som dominerat media de senaste veckorna.

Tiden får visa om hösten 2017 innebar en kvinnlig revolution. Om det var den här hösten som villkoren för att födas som kvinna förändrades. Vi är många som hoppas. Tron håller vi fast vid. Historien har varit banbrytande förr. Kvinnlig rösträtt kom inte av sig själv, den kom efter lång och hård kamp. Till slut gick inte förändringen att stoppa, utan forna maktbarriärer krossades. 

Me too har gjort att flera upphöjda medieprofiler har fått sluta. Men ingen får luras av att problemen är på individnivå. Det handlar om en struktur. Det handlar också om arbetslivets villkor. Skådespelarna skriver om otrygga anställningsvillkor som gynnar tystnad. Det samma gäller i mediebranschen. Osäkra anställningar gör att människor för brödfödan känner sig tvingade att genomlida det som inte är accepterat. Det skapas makthierarkier mellan dem som sitter säkert och de som kan få gå om de är för obekväma. Naturligtvis gäller den här maktordningen även i andra branscher. Det handlar alltså om makt och kapital. Makt och kapital är generellt männens arena. Det är ingen naturlag, det går att förändra. Nu måste nästa steg vara att låta ljuset falla på de som varit och är ansvariga för arbetsmiljön. Låt städprocessen fortsätta. 

Läs mer av Lina Norberg Juuso här.

Följ Lina Norberg Juuso på Twitter.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel