Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lina Norberg Juuso: Horace har rätt – akademien är gubbig

Jag började faktiskt först skratta när jag läste vad den förra ständiga sekreteraren Horace Engdahl och ledamot i Svenska Akademien sagt om att kvinnorna vallfärdas eller tvingas bort från Svenska akademien. Endast en av sju kvinnor som varit ledamöter är kvar efter krisen som kom efter DN:s gräv om den så kallade kulturprofilen och Metoo.

Det faktumet bemöttes från Horace Engdahl med att ”Jag vet inte om män passar bättre att sitta i den här typen av församlingar eller att de bättre tolererar den typ av påfrestningar som uppstår när maktkampen rasar”.

Att män kanske passar bättre för att sitta där! Det lät så gammeldags, som en rap från en proppmätt dinosaurie, helt omedveten om att nya tider nalkas. För det är 2018 och ingen betvivlar (väl?) att kvinnor och män är lika kompetenta och intelligenta.

Sedan kom jag på att det ju faktiskt inte var en parodi, eller en ironisk sketch. Horace Engdahl drev inte med bilden av sig själv som urbilden av en dammig patriark utan verklighetsförankring. Det hade varit kul! Han var istället allvarlig, han luftade en tes under en intervju med SVT för programmet ”Det slutna sällskapet”. Att män kanske passar bättre…

Men om vi ska försöka ta Engdahls uttalande på allvar: På ett sätt kan han faktiskt ha rätt i att det slutna sällskapet som Svenska Akademien lämpar sig bäst för män. Men då handlar det överhuvudtaget inte om kvinnors kompetens, utan om att strukturen, själva miljön, är så pass patriarkal att det inte går att verka där om en har ett annat synsätt.

Det kan vara så att den föråldrade idén om kungligt beskydd och noll transparens, mossiga stadgar och livstid hit och dit faktiskt inte går att verka i för moderna människor som står för något annat: Som till exempelvis jämlikhet, öppenhet och utveckling.

Alla vet stilla vatten surnar. Ingen dricker vatten från en pöl utan in- eller utflöde, för om en gör det kommer kräkreflexer och magsjuka. 2018 vet vi också att förnyelse är en del av kompetensutveckling i alla organisationer. Att samma personer sitter på samma poster år efter år riskerar att ge vingar åt osunda mönster, korruption och en oförmåga att se verkligheten. Men insikten om risken för stelnade grupperingar finns uppenbarligen inte hos delar av akademiledamöterna. Nej – en ska sitta där tills en dör enligt Engdahl (även om stadgarna nu faktiskt medger utträde).

Så Horace Engdahl – jag ger dig rätt i alla fall. Akademien passar främst till dags datum uppenbarligen bäst för män som värnar om föråldrade idéer och patriarkatet. Så tyck så och agera så. Det riskerar att bli akademiens död. Det är nya tider nu och Metoo och DNs granskning var ingen ond dröm. Det hände. Inget är som det var innan. Tack och lov.

Akademiens enda hopp tycks vara att de nya invalda faktiskt orkar göra upp med gubbträsket. Sara Danius försökte och blev bortröstad, så de som vill förändra löper en risk att hamna i kylan.

Och den 25 december ska jag lyssna på Sara Danius i "Vinter i P1".

Iklädd i knytblus så klart.

Lina Norberg Juuso

lina.norbergjuuso@mittmedia.se