Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lina Norberg Juuso: Kvinnohatet finns överallt

Vet exakt varför jag valde att fortsätta som krönikör. För typ hundra år sedan var jag rätt nedstämd, less, orolig och frustrerad över att få läsa mail och artikelkommentarer från i huvudsak män som skrev om hur värdelös och inkompetent jag var. Jag var faktiskt så påverkad av situationen att jag funderade på att sluta producera bokstäver. Lägga av. Priset kändes just då för högt.

Efter varje krönika pajade magen ihop av negativ stress och jag fick springa på toa orimligt ofta för att tömma tarmen. När jag berättade om min arbetsmiljö för en bekant fick jag inget stöd. I stället talade han om för mig att det ju bara var att sluta skriva, det fanns en uppsjö med folk som ville ha mitt jobb och som skulle klara av att hantera skrivna spyor av läsare mycket bättre. Den mediala scenen var till för de med hård hud, inte för veklingar.

Det fick mig att tänka och landa i detta: Den mediala scenen kan inte bara vara till för hårdhudingar. Det behövs röster från alla typer av människor. Bestämde mig för att tro på att min röst också är viktig.

Sedan dess har mycket förändrats. På agendan finns nu frågan om näthat mot journalister och det finns en medvetenhet om att kvinnliga journalister är extra utsatta. 

Tidningsutgivarna (TU) gjorde förra året en undersökning tillsammans med Sveriges radio där de tittade på skillnaden mellan män och kvinnor inom journalistiken vad gällde trakasserier som drabbade dem i yrkeslivet. Kvinnor var mer drabbade än männen.

Inget förvånande. Kvinnohatet finns överallt och har olika uttrycksformer. En ny studie av TU och nätverket Klara K visade att 72 procent av Sveriges kvinnliga chefredaktörer, krönikörer och kommentatorer har utsatts för trakasserier eller hot under det senaste året på grund av deras yrkesutövning. Det påverkar gruppen så negativt att en tredjedel av funderar på att lägga av med journalistiken.

Resultatet kommer utifrån en webbundersökning i mars med en svarsfrekvens på 31,5 procent. Det går naturligtvis att påpeka att de som svarat på undersökningen möjligen varit just den grupp som varit utsatt och därmed har en större benägenhet att delta. Men oavsett det – bilden är skrämmande och i förläggningen ett hot mot mångfald och jämställdhet inom journalistiken. 

Regeringen arbetar med en handlingsplan om hot mot journalister och mediehus. Slutresultatet får inte vara fluff, fluff och ordbajseri, utan måste innehålla konkreta förslag som går att göra verkstad av. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap har pekat på nödvändigheten med resurser för att kunna hantera frågan – jag förväntar mig att ministern Alice Bah Kuhnke lyssnar på det. En feministisk regeringen måste ta frågan på allvar. 

Slutligen, till alla brudar som jobbar inom journalistiken: Gallan som kommer till dig handlar inte om din bristande kompetens. Det är en del av ett förakt mot kvinnor. Det i sig är sjukt deppigt, men kanske kan du få stöd i vetskapen om att du inte är ensam. Det handlar inte om dig, det handlar om patriarkal värld som vill tysta kvinnorna. I den feministiska kampen ingår att se till att det aldrig kommer att hända. 

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel