Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lina Norberg Juuso: Överge inte pojkarna

Den ensamma övergivna pojken som måste söka efter ett hem, ett sammanhang, är ett tema inom barnlitteraturen. Pojkarna är föräldralösa eller svikna, ensamma i en stor, farlig värld och de måste kämpa för att hitta ett hem.

Vara modiga och orädda för att finna fast jord under fötterna. För att nämna några exempel: Oliver Twist av Charles Dickens, Harry Potter av J.K Rowling, Hästen och hans pojke av C.S Lewis, Rasmus på luffen av Astrid Lindgren, Jackserien av Martin Olczak och Anna Sandler och Pax-serien av Åsa Larsson och Ingela Korsell. 

De ovanstående böckerna är berättelser om allmänmänskliga känslor - ensamheten och utsattheten i att vara människa som ett narrativ. Men de kan också appliceras på något  som händer just nu - som riskerar att pojkar lämnas åt sitt eget öde. Mansrollen är i snabb förändring och tomhet kan infinna sig när de välkända försvinner. Nya normer gör entré. Andra får ge vika. 

Att vara stor och stark man är inte längre synonymt med pondus, inflytande och makt. Arbetslivets krav hårdnar och byter skepnad. En industriarbetares son i bruksorten kan inte räkna med att gå i faderns fotspår. Inte heller bondens eller renskötarens. Industrier läggs ner. Och jordbruk försvinner. Renskötselns villkor hårdnar. Flickorna utbildar sig och flyttar dit jobben finns. Hittar någon att hålla i handen. 

Hur många gossar är i broderskap på något sätt med de litterära pojkarna som nämndes tidigare? Pojkbarn som inte har en trygg famn av framtidshopp att vila ut i och växa upp i? Som inte känner sig hemma i den tid som händer nu? Som inte har några givna förebilder när deras pappas mansroll är nött och allmänt passé? Pojkar som känner sig övergivna och söker efter identitet, efter gemenskap, efter väggar som kan omsluta dem när världen blir för stor och oförutsägbar? Pojkar som riskerar att växa upp till unga arga män och börja använda knytnävar som första språk eller hittar en skenbar vänskap i hatets kollektiv på nätet. 

Jag tror på orden. Jag tror på att ge pojkarna orden. Ett rikt språk så att de kan uttrycka sig, formulera sig, navigera sig i vår värld där skriftspråket är en bas. Lära dem att via orden kan de påverka sin liv, förstå sin omvärld, kommunicera så att deras konturer blir tydliga och förståbara. Att de via orden kan få självförståelse, självkänsla och makt att forma sin människoroll. Det är ett demokratiskt problem att flickor har bättre läsförståelse än pojkarna och presterar bättre i skolan. Ord är makt och en känsla av maktlöshet är farligt. Det vet vi. Det ser vi.

Att brinna för jämställdhet är att se att den patriarkala strukturen inte gynnar alla, inte heller alla män. Inte alla pojkar. Vi måste alla se våra gemensamma söner. Ge dem bokstäver så de kan få skriva sitt eget liv i samklang med samhällets värdegrund. 

Här har litteraturen en oerhörd kraft. Så läs för pojkarna och uppmuntra dem läsa. Boktips finns i textens inledning. 

Läs mer av Lina Norberg Juuso här.

Följ Lina Norberg Juuso på Twitter.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel