Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lina Norberg Juuso: Pappor, kan ni se era döttrar i ögonen?

Varför är de unga tjejerna stressade i skolan och inte de unga pojkarna? Det är ju flickorna som klarar sig bättre än pojkarna om vi ser till betygen. Varför är inte pojkarna lika stressade över att inte kunna prestera lika bra som sina flickklasskompisar?

Vi lever i ett kunskapssamhälle. För att få ett jobb krävs i de allra flesta fall i vart fall en avslutad gymnasieutbildning och där har alltså flickorna ett teoretiskt försprång. Men trots det visar flera undersökningar, bland annat statistik från SCB, att det är de äldre flickorna som lider mest av stress. De mår också mindre bra än pojkarna och är mindre nöjda med sig själva.

Det skär i hjärtat att tänka på alla dessa fina tonårstjejer som går med ångestklump i magen dag efter dag eftersom att de känner att de inte duger!

Tyvärr är flickornas stressreaktion naturlig. Jag hävdar att det är en helt normal reaktion på ett osunt samhälle. Det är helt enkelt inte flickorna det är fel på, men de får betala ett högt pris för att något är ruttet i grunden. 

Tjejerna har helt enkelt förstått att de bedöms med andra måttstockar än killarna. För att överhuvudtaget försöka kunna spela på samma planhalva som grabbarna måste de vara så mycket bättre än killarna. De känner att de måste vara högpresterande för att ha samma chans i livet. Tjejerna försöker kompensera sitt kön med att vara mycket bättre och mycket mer till lags. Med ohälsa som ett första tack. Problemet är att det är mannen som är normen och kvinnan fortfarande är det andra könet. 

Att vi i Sverige har formell jämställdhet har inte kunnat sudda ut de könsstrukturer där mannen ofta är vinnare just för att han är man. 

Vi har nått långt i jämställdhetskampen, men vi har inte lyckats sudda ut själva blicken på kvinnan. Kvinnan ses som mindre värd än mannen och det kvinnligt kodade bedöms lägre än det manligt kodade. För att göra det tydligt: En pojkflicka är något bra, en flickpojke når inte samma status. En kvinna som anammar manliga attribut blir mer socialt accepterad, än en man som anammar kvinnliga attribut. Att omfamna det kvinnligt kodade är helt enkelt ett nedköp och det handlar till grunden om synen på kvinnan. 

Det är ingen slump eller en naturlag att det är männen som till exempelvis har mer makt och mer pengar, det är ett utslag av samhällets värderingar. Det är ingen slump att det är unga tjejer som mår sämre än deras jämnåriga killkompisar och det är ingen slump att det mönstret fortsätter i vuxenlivet. Att vara i underläge har ett högt pris. Att det ser ut så här är ett samhällsproblem – inte ett individproblem. 

Kampen för jämställdhet är inte över på långa vägar. Allt fler män inser tack och lov att de måste ta på sig feministglasögonen och delta i kampen för jämställdhet. Men det är långt i från alla män. De pappor som inte är delaktiga i jämställdhetskampen bör titta sina stressade, ledsna döttrar i ögonen. Sedan kan de fråga sig själva om de är stolta över sitt ställningstagande. 

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel