Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lina Norberg Juuso (S): Gott nytt valår - nu börjar kampen om väljarna

Det rustas upp inför höstens val och tro inget annat än att valkampanjerna 2018 kommer vara stenhårda. 

Extra taggade och stressade lär Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Liberalerna vara. Partierna kämpar nämligen alla tre med låga opinionssiffror. I Statistiska centralbyråns mätning, som gjordes i november med nästan 9000 väljare, hamnade Kristdemokraterna under riksdagsspärren med 3,1 procent. Det samma gäller Miljöpartiet med 3,8 procent. Liberalerna dinglar på strecket med sina 4,2 procent.

Att Jan Björklund har så starkt förtroendekapital inom sitt parti, trots låga opinionssiffror och trots att de backade i valet 2014, kan tyckas vara märkligt. Partiet har onekligen tålamod med sin partiledare. Birgitta Ohlsson utmanade honom på partiledarposten under hösten, men fick se sig besegrad. Hon har nu lämnat politiken. En naturligt konsekvens av maktstriden, men det är synd. Det är en rejäl förlust för Liberalerna. Birgitta Ohlsson har varit ett dragplåster för unga och feminister och även vunnit gillande hos den röd-gröna sidan med sin karismatiska oräddhet.

Vad som händer med de väljare som valt partiet på grund av Birgitta Ohlsson återstår naturligtvis att se, kanske blir de kvar, kanske vänder de sig till Annie Lööf, kanske även Fi kan locka. Birgitta Ohlsson efterlyste en förnyelseprocess inom Liberalerna i samband med att hon utmanade Jan Björklund. För partiets skull borde de lyssna ordentligt på henne. Att partiet bytt namn från Folkpartiet till Liberalerna räcker inte för medvind. Det behövs mer. Jag undrar om partiet på djupet har den krismedvetenhet de borde ha.  

När partier får dåliga opinionssiffror vid mätningar brukar standardsvaren från partitopparna vara att resultatet avgörs först på valdagen. Men naturligtvis hanteras dåliga opinionssiffror med mer än en axelryckning och en lugn väntan på valdagen. Det är ju trots allt en tydlig signal om att väljarna inte attraheras av den förda politiken – eller att budskapen inte gått fram tillräckligt bra – och för att vinna väljarnas förtroende måste något göras. 

Och gjorde något gjorde ju onekligen Moderaterna. De hade inte tid att låta Anna Kinberg Batra testas i ett val utan pressade bort henne från posten med verbala knivhugg som var allt annat än sympatiska. Anna Kinberg Batra själv blommade upp när hon fick ta av sig partiledarrollen. I intervjun i Skavlan (SVT) visade hon till exempel upp ett bredare register av sin personlighet.

Om hon kunnat vara kvar som ledare för Moderaterna är det inte osannolikt att hon visat upp den sidan även under valrörelsen. Nu fick hon som sagt inte den chansen.

I och med partiledarbytet inom Moderaterna fick partiet uppgång i opinionen, från 18,1 i maj till 22,2 procent. Det är naturligtvis för att Ulf Kristersson tagit över ratten. Partiledarbyten brukar nämligen ha den effekten, men uppgången är inget partiet kan ta för givet. Smekmånaderna kan vara oväntat korta. 

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel