Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lina Norberg Juuso (S): Mycket vill alltid ha mer

Är det rimligt att hela Sverige ska leva? Är det rimligt att det ska finnas likvärdig service i hela landet? Är det rimligt att till exempel ambulanser även ska kunna komma till små byar långt ifrån sjukhus vid nödlarm? Är det rimligt att alla barn ska ha rätt till bra utbildning, oavsett var deras familjer bor?

Svarar man ja på de frågorna måste man också svara ja på frågan att det är rimligt att omfördela resurser – med andra ord – att de som har ger till de som inte har. Ta från de rika och ge till de fattiga typ.

En ny utredning av Håkan Sörman föreslår att kommuner och landsting med så kallad ofördelaktig kostnadskultur ska få mer pengar av platser med stark ekonomi. Dessutom ska de kommuner som tagit stort ansvar för att ta emot flyktingar bli kompenserade. Jämlikt och juste. Bra för alla invånare i långa loppet.

Men utredningen får det moderata finanslandstingsrådet Irene Svenonius i Stockholm att kippa av ilska.

Det är i och för sig inget förvånade med tanke på partiets värdegrund – störst går först. Men trots det: visst lät nästan som en parodi när Svenonius i Studio ett i P1 (1/10) debatterade modellen som skulle gynna glesbygden och socioekonomiskt utsatta områden. Hon sa att man måste sluta se Stockholm som en bankomat där de kan plockas ut pengar när det behövs.

Som Norrlänning och före detta glesbygdsbo får såna uttalande en att se rött och adrenalinpåslaget blir påtagligt. En vill börja gasta om skog, malm, vattenkraft och all utbildningskompetens som lämnar Norrland och gynnar Stockholmarna.

Irene Svenonius mötte Britta Flinkfeldt, socialdemokratiskt kommunalråd i Arjeplog, i debatten och det finns många skäl att applådera Flinkfeldts insats. Hon var lugn och saklig och konstaterade att Arjeplogsborna också betalar för Stockholmarnas kollektivtrafik.

Hon konstaterade att förslaget innebär att kommuner med onormalt höga kostnader får pengar från de med onormalt låga kostnader. Att hon och Svenonius har olika syn på hur man bär varandras bördor.

Svenonius ska naturligtvis företräda sina väljare och argumentera emot att Stockholms läns invånare kan få minskade resurser. Det ingår i hennes uppdrag. Och hon torgförde onekligen sin värdegrund och politiska tanke mycket tydligt. Att rika kommuner/landsting enligt förslaget får ge mer till fattiga kommuner/landsting kallade hon för ”djupt allvarligt”.

En kan ju tycka att det är djupt allvarligt att invånare i fattiga kommuner har sämre samhällsservice och att det bidrar till att slita isär Sverige och nagga på samhällskontraktet – men tja – glasögonen är ju olika.

Det stannade inte där, utan Svenonius ville få konflikten mellan land och stad att se från ljuset att staden skulle missgynnas via utjämningssystemet. Intressant vinkel.

Det är synd om de som har – med andra ord. Mycket vill ha mer är inte bara ett talesätt, utan en sanning i det här fallet.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel