Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lina Norberg Juuso (S): Överlev julen – den är snart över

Snart är det julafton och då samlas hela glada familjen och njuter av de hemrullade köttbullarna. Granen är fantastiskt pyntad och det doftar av både såpa (nyskurade golv) och nejlikor (från dekorerade apelsiner). När tomten kommer är alla så härligt förväntansfulla och barnen är jättenöjda och allt är som en scen från en Carl-Larsson tavla. Hela decembers uppladdning kring denna dag förenas i en ljuvlighet som slår alla andra ljuvligheter.

Inget är skevt eller sönder och ekonomin är inte körd i botten och ingen är ensam. "Oh what a joy!"

Det är så vi föreställer oss julen. Julen som idé. Aldrig blir våra normer kring hur saker och ting ska vara så tydlig som kring högtidernas högtid. Det kan bli smärtsamt att vara den som avviker – frivilligt eller ofrivilligt. Och det är faktiskt många som inte kan omvandla julen som idé till konkret verklighet. Eller ska jag skriva någon? Eftersom att julen som idé är så svår att nå så blir den blir hett eftertraktad. Så jagad. Det är en svåråtkomlig dröm. En statussymbol om den blir uppfylld (och blir den inte uppfylld kan en ändå ta ett snyggt foto och lägga upp på Instagram).

Julen förstärker och blåser onekligen upp normen kring den lyckliga, funktionella vita hetro-kärnfamiljen med stabila relationer och god ekonomi. Helskotta vad extra pissigt det således kan kännas att vara separerad och ensam pappa med noll stålar just på julafton. Både för pappan och för barnen naturligtvis. Kidsen kan inte komma tillbaka till skolan efter jullovet och rabbla upp alla coola och dyra prylar de fick. Kanske får de ljuga lite för att passa in, prata om något spel eller slalomutrustning. Naturligtvis kommer de inte att nämna att julen var en rätt tråkig tillställning eftersom att pappan varken orkade det ena eller det andra på grund av den stora deppigheten. Kanske dränkte han sina sorger i folköl. Barnen lär sig tidigt att sjunga in i julens hyllningskör. De vet att myten inte får krossas. Den offentliga lögnen ska bevaras.

Vi kan ju fortsätta gnugga oss i ångest och tänka på hur julen känns för Astrid. Den långtidssjukskrivna kvinnan utan en stor härlig bullrig släkt. Hon sitter ofrivilligt ensam hela julhelgen och äter sill direkt från burken. I januari kommer det att komma en saftig räkning från lånet hon tog för att i vart fall kunna köpa någon julklapp till barnen (som inte vill träffa henne längre på grund av infekterad vårdnadstvist).

Sådana här krönikor brukar ibland avslutas med några hurtiga tips kring hur julen kan bli bra. Typ köp köttbullar istället för att rulla dem själv – det minskar stressen. Njut av varandras sällskap (ja, men om en är ensam då?!). Jag skiter i hurtiga råd – läs tips någon annanstans. Det finns exakt överallt.

Jag skriver i stället: Snart är julen över. Eventuellt kan den vetskapen mildra ångesten något. Alldeles strax är det ungefär ett år tills julen som idé dammas av igen och förhoppningsvis har idén moderniserats lite och blivit lite mer realistisk. Fast det tror jag inte.

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel