Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lina Norberg Juuso (S): S valtaktik är klar – M och SD huvudmotståndare

Det nya året inleder Socialdemokraterna med hyfsat självförtroende. Planen för valrörelsen är utpekad. Huvudmotståndarna är Sverigedemokraterna och Moderaterna. Väljare som tidigare röstat på S, men sedan gått över till SD, ska försöka vinnas tillbaka genom att tydliggöra de ideologiska skillnaderna. 

SD är ett parti med nazistiska rötter. De är också ett borgerligt parti som gjort en 180-graders omvändning i frågan om vinster i välfärden och partiet är numera okej med att skattepengar slussas in i vinstdrivande aktiebolag där ägarna kan skåla i champagne vid utdelningar. De gav vika för hårt och envetet lobbyarbete från näringslivets sida. Men majoriteten av väljarna ser problemet med vinster i välfärden och är för ett stopp eller en vinstreglering.

SD är för skattesänkningar som i huvudsak gynnar höginkomsttagare och är numera också öppna för att återinföra den så kallade stupstocken i sjukförsäkringssystemet. Det är i stora drag valretoriken som kommer att föras fram.

Hela partiorganisationen ska köra den vägen, från gräsrotsnivå till toppen. Målet är naturligtvis att vinna väljarnas stöd för att bilda regering efter valet och då med större kraft än vad som varit under den gångna mandatperioden. För det krävs av allt att döma samarbetspartners. Socialdemokraterna vill spräcka blockpolitiken för att kunna bilda en stabil regering. Dagens läge med minoritetsregering har varit slitsamt och mandatperioden har varit turbulent. Vi minns nyvalshotet och DÖ som dog. Och dagens regeringspartner MP ligger pyrt till i opinionsmätningarna. 

Från partitoppen räknar S med att inte heller allianspartierna jublar över tanken att styra i minoritet med SD som oberäknelig maktfaktor. Världen är i ett oroligt tillstånd och svajig inrikespolitik är inte önskvärt. Stefan Löfven har påpekat gång på gång att blockpolitiken inte längre fungerar. Han har sträckt ut händerna mot Centern och Liberalerna. Där finns hårt motstånd från Annie Lööfs sida, men Jan Björklund har börjat mjukna. Men även S ser så klart problem med att närma sig C och L. Det finns frågor där de ideologiska skillnaderna är djupa, som frågan om vinster i välfärden, men även arbetsrätten som C vill luckra upp. Det blir en politisk balansgång att kritisera det, men samtidigt bjuda upp till dans. 

Även Alliansen har mycket att fundera på. Åker Kristdemokraterna ut ur riksdagen, vilket är ett tänkbart scenario med nuvarande opinionssiffror, så finns inte längre Alliansen kvar. Både inom C och L finns ett starkt avståndstagande mot SD och det finns i dagsläget inget som pekar på att det kommer att luckras upp. Det är hedervärt. Moderaterna hamnade i rejäl kris när Anna Kinberg Batra öppnade upp för SD och hennes sätt att hantera frågan var en orsak till att hon kände sig tvingad att lämna som partiordförande. Den nya moderatledaren Ulf Kristersson kommer att fortsätta pressas på frågan om förhållandet till SD. Vill Moderaterna regera med stöd av dem spricker Alliansen. 

Det kommer onekligen att bli ett spännande valår. 

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel