Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lina Norberg Juuso: SVT gör äktenskapet till en kundmarknad

Annons

Nu kan det framstå som att jag fått en osund hang-up på SVT:s experimentsåpa Gift vid första ögonblicket – eftersom jag ska skriva en till krönika om programmet. (Tidigare krönika: När SVT blev kopplare.) Men jag kan inte riktigt släppa det här än. I förra texten pekade jag på att SVT struntar i den patriarkala maktordningen som finns kring arrangerade äktenskap runt om i världen där främst flickor och kvinnor far illa. Men det är mer som skaver. SVT gör äktenskapet till en kundmarknad. 

Kund – själva begreppet i sig signalerar en maktordning. En kund väljer varor på en marknad, har rätt, har inget ansvar, ska behagas. Det måste vara mycket svårt att leva med någon som – medvetet eller omedvetet – ser sig som en kund. Och kanske kan det vara en delförklaring till att andra säsongen blev ett fiasko ur ett kärleksperspektiv – de tre paren som gifte vid första ögonkastet skilde sig efter de fyra veckorna projektet pågick. 

Vi tar det från start: Ett expertteam utsett av SVT har analyserat singlar likt varor (min tolkning) – bedömt deras kvalité, deras prestanda, deras uthållighet och sedan har de försökt matcha ihop singlar som ska klicka inom ett äktenskap. I denna tidsålder när experter är de nya Gudarna så har naturligtvis deltagarna höga förväntningarna på resultatet. Singlarna blir alltså här i någon mening SVT:s kunder och de förväntar sig att den där människan de ska gifta sig med vid första ögonblicket är något extra ordinärt. Såklart. För människan är ju handplockad av experter för just precis en själv. 

Besvikelsen var påtaglig hos en del deltagare när de gick upp för dem att expertteamet hittat …en människa. Med kritiska blickar studerade de varandra, hur var det med kvalitén, prestandan, uthålligheten? För en del av deltagarna var missnöjet större än hos andra. För människor är så totalt felaktiga. De är noppiga och tilltufsiga. De är inte framtagna av designer, producerade i bästa kvalité och sedan förpackade snyggt. Människor är så pinsamt mänskliga. Det är svårt att leva ihop med dem, speciellt när en själv inte v-a-l-t människan i någon form av dårens rus som gör att de mesta skavankerna går att blunda för just då. Och sedan händer det ibland något efter förälskelseruset som gör att människans alla tillkortakommanden går att acceptera – det brukar kallas för kärlek. Och vad kärlek är har tänkare, konstnärer, poeter, musiker, författare med flera försökt hitta ett svar på sedan människan blev människa, och än finns ingen sanning. 

I serien blir det tydligt att det där förälskelseruset är mer än iskalla känslofattiga analyser – vilka som blir kärgalna i vissa är uppenbarligen svårt att kalkylera fram bakom ett skrivbord. Människor beter sig helt enkelt inte som förprogrammerade förutsägbara robotar. Det visar det sociala experimentet tydligt. Nu är det här ju inget problem för serien – deltagarna gifter sig och sedan är det i själva programidén att de kan skilja sig i strålkastarljuset efter fyra veckor.

Deltagarna kan helt enkelt reklamera sin tilldelade partner. Lämna tillbaka. Precis som en missnöjd kund. Människovaran som var framplockad av andra höll inte måttet. 

Fler krönikor av Lina Norberg Juuso

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel