Annons
Vidare till st.nu
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lina Norberg Juuso: Vem städar hemmet?

Förra helgen tvättade jag både täckena och kuddarna och torktumlade dem härligt fluffiga. Det kändes som att jag frigjorde dem från vinterns smuts och från nattliga mardrömmar. Tvätten blev en ritual för att öppna upp för våren och för ljuset.

På kvällen dammsög jag bäddmadrasserna och renbäddade samtliga sängar i hushållet. Det finns inget så ljuvligt som att lägga sig i en säng med alldeles krispiga sängkläder. För mig är det nästintill lycka. 

När jag renbäddar åt barnen känner jag mig alltid så otroligt nöjd, ja, faktiskt som en bra mamma. En ordentlig mamma. 

Städning som syssla har alltid fascinerat mig på ett plan. Jag gillar att tänka på städning som fenomen och vad städning får för konsekvenser för människor i deras privatliv, men också i det offentliga livet. Kanske är det för att jag som barn fått bevittna lokalvårdarens verklighet i både offentlig miljö och i privata hem. Kanske för att jag själv jobbade under en kort period som lokalvårdare och fick spruckna händer av det eviga blöta. 

Jag älskar också att läsa skönlitteratur där städning, hemmets eviga arbete, tas på allvar och beskrivs. Det är på något sätt att uppvärdera det tysta vardagsslitet som faktiskt måste utföras av någon. Denna någon är ju ofta kvinnan. 

Åhhhh… jag längtar till genusvetaren och socialantropologen Fanny Ambjörnssons kommande bok som Kommunalarbetaren, KA, skrev om den 2/5 2017.

Hon ska undersöka varför vi skäms när vi har ett ostädat hem, vad det står för på ett djupare plan. Och Fanny Ambjörnsson ska kika på varför städning är negativt laddat, fast det ju bara är en av många sysslor. Hon säger till KA att vår inställning till renhet är ett kulturellt arv. Det går så djupt att vi känner arvet i kroppen, och att vi därför kan få kroppsliga obehag av att inte ha det städat hemma.

För en kvinna kan ett städat hem förknippas med att vara rätt sorts kvinna – en kvinna som kan ta hand om det kommande släktet. Här är det mycket intressant att samma tanke generellt inte finns hos männen som bor ihop med en partner enligt Ambjörnsson. Men för pappor, som periodvis hade ensamt ansvar om barnen, är det annorlunda. Då blir städning en process i arbetet att bli en bra förälder. 

Städning som symbol för något större alltså. 

Och det går att se på städning ur ett klassperspektiv. Fanny Ambjörnsson pekar på att det historiskt är arbetarklassens kvinnor som skurat i andras hem. Sedan har de städat hemma. Arbetarklassens kvinnor har haft en inlärd stolthet kring att ha ett rent hem för att visa sig respektabla. Jag antar att de inte haft råd med slarv utifrån sin redan låga samhällsposition. Jag kan också tänka mig att det finns en känsla av värdighet att plocka upp sin skit själv och inte överlåta det åt andra. 

Till helgen ska jag torka av alla dörrar i huset med såpa och torka av dörrhandtagen extra noga. Efteråt kommer jag känna mig tillfredsställd. Sedan ska jag ligga i soffan och fundera på varför det känns som det känns. 

Har du något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel